Tillbaka till manuset

Sommar och massor av ledighet. Man skulle kunna tro att jag har hunnit skriva massor på manuset, men så har det inte riktigt varit… vilket har märkts även här på bloggen. När alla är lediga så är det stojigt och stökigt mest hela tiden (och mysigt och roligt förstås) – och det är inte alltid lätt att få till den där skrivtiden. När barnen hade somnat ikväll somnade jag själv (efter att ha hällt i mig en ansenlig mängd tiramisúglass) och vaknade en timme senare, sömndrucken och mosig. Tog upp boken jag höll på med. Jag brukar tänka att jag ska ge en bok åtminstone 50 sidor innan jag eventuellt lägger den åt sidan till förmån för en annan. Det hör ändå inte till vanligheterna att jag låter bli att läsa ut böcker, men när jag efter 100 sidor i den här boken kände att nej, jag behöver faktiskt inte veta hur det går och nej, jag orkar nog inte med mer av den här oerhört knorriga och detaljrika humorn som författaren själv säkert hade roligt åt men som jag mest blir trött av. Så jag plockade upp en annan bok och började läsa – och den verkar mysig, ska fortsätta med den. En annan gång. För jag kom på mig själv med att sakna mina egna karaktärer. Dags att öppna manuset och pilla vidare. 🙂

Skrivråd vs författarröst

Jag lär mig gärna mer om skrivandets konst och slukar skrivråd varhelst jag kommer över dem – i tidningar, i böcker, på bloggar och så vidare. Och visst finns det mycket att lära, och många tips som kan göra en till en bättre skribent, ibland med ganska små medel.

Det finns dock en risk, har jag märkt, att jag försöker följa de där råden lite för slaviskt, som om jag var i färd med att baka en sockerkaka och behövde följa ett recept.

Ta en karaktär. Ge henne ett mål. Ge henne hinder. Ge henne vänner och antagonister. Gärna en hemlighet. För berättelsen framåt. Krydda med lite miljöbeskrivning, lite karaktärsfördjupning, möjligtvis lite bakgrund, lite dialog – men aldrig sådant som inte för handlingen framåt. Stegring, klimax, avtoning – voila!

Jättebra råd. Men en väsentlig del är ju också författarrösten. Den egna stilen, ditt eget sätt att berätta. Det är förstås roligare att skapa något själv än att bara upprepa vad andra redan har gjort. För min del har det här ibland inneburit lite av en krock. I bakhuvudet surrar rådet bara sådant som för berättelsen framåt! Och så blir det alldeles för avskalat – jag rationaliserar bort formuleringar som gör texten till min, uttryck som hör till min stil, beskrivningar som fördjupar karaktärerna eller omgivningarna och hastar istället mot målet som en jäktad orienterare.

Problemet med det är inte bara att det blir en tråkigare, mer opersonlig text. Problemet är också att det blir tråkigare för mig att skriva. Nu broderar jag istället ut mig när jag känner för det, så kan jag istället stryka längre fram om jag inser att det finns för mycket fluff för fluffets skull.

För övrigt har jag ju hamnat i en redigeringsfas i och med min lilla omskrivning. Jag ändrar tempus, berättarperspektiv och tar mig också friheten att omformulera, lägga till och ta bort (främst lägga till) där jag känner för det. Det är kul! Sex kapitel gjorda hittills.

orientering

 

Ingen Jane Eyre precis

En bidragande orsak till att jag först nu – efter moget övervägande – har börjat skriva i presens och jag-form, är att jag har haft nån idé om att det är mer seriöst att skriva i tredje person, preteritum. Som att jag kanske skulle göra det för enkelt för mig om jag använde mig av jag-formen (HA! Som att det vore enkelt att få ihop ett helt manus!) eftersom det på sätt och vis kan vara lättare att hålla koll på perspektivet.

Men så har jag läst en del böcker skrivna i jag-form och/eller presens, och insett att de kan vara väldigt bra de också. Och jag tror dessutom att jag har lättare att få fram min egen ton på det här sättet. För jag skriver gärna lättsamt, humoristiskt. Tramsigt, om man så vill. Detta bekräftade min man när jag delgav honom mina tankar och tidigare farhågor om det här. ”Jaha, men det är väl så du skriver?” sa han. ”Det är väl ingen Jane Eyre precis?”

Nej, precis.

Ps. Jag älskar Jane Eyre, det är inte det!

De säger att det är någon form av fotbollsmatch på TV…

…själv har jag hällt upp en päroncider och ska precis öppna manuset. Nu skriver jag bara, bara för att det är roligt. (Det är möjligt att jag brukar påstå det, men vanligtvis har jag mycket annat i bakhuvudet också: Hur uppfattas det här? Är det bättre att tona ner den där karaktären? Blir det för mycket dialog? Osv, osv). De där tankarna är förstås inte bara av ondo, de kan säkert göra att manuset blir bättre. Men det lustfyllda, kravlösa skrivandet, det är det som gör att manuset blir till över huvud taget. Så ikväll ska jag strunta i vad andra kan tänkas ha för åsikter.

Fotbollen kan få stå på i bakgrunden. 🙂

snobben

Sommartider (och självtvivel) i skrivarlyan

Det dryper inte precis av skrivtid just nu, vilket visst märks även i bloggen. Jag har hur som helst testat att skriva om två kapitel till jag-form och presens, vilket resulterat i 1) att jag bestämt mig för att styra om hela skutan och satsa på det framöver, 2) att jag har blivit väldigt sugen på att skriva om och förbättra allt över huvud taget.

Sedan var det det här med tidslinjen. Jag tror att jag har hyfsat klart för mig hur det ska vara. Men jag har också fått syn på en del saker som bör ändras. Så nu sitter jag här och funderar på om jag kanske ändå skulle ta om det från början. (Huu!! Har skrivit över 33000 ord…). SÅ mycket är det inte som ska ändras – jag skulle kunna skriva om en del scener när jag redigerar – men det känns som att det skulle vara enklare att fortsätta om jag inte hade en massa felaktigheter bakom mig. Och om jag ändå ska ändra perspektivet och tempusformen…

Jaja. Jag kanske rentav skulle hitta på en helt ny story? Lite så känns det nu. Gungigt och osäkert och svårt.

Tidslinjen

Sagt och gjort – nu jobbar jag på att få fram en tidslinje över de viktigaste scenerna. Det är kul att göra något annat som omväxling, något som bryter av från att sitta och hacka på tangenterna. Men det är svårt! Samtidigt funderar jag på om jag ska skriva om allt från tredje person till jag-form, och från preteritum till presens (!!). Ska prova med ett par kapitel och se hur det känns.

image