Skrivråd vs författarröst

Jag lär mig gärna mer om skrivandets konst och slukar skrivråd varhelst jag kommer över dem – i tidningar, i böcker, på bloggar och så vidare. Och visst finns det mycket att lära, och många tips som kan göra en till en bättre skribent, ibland med ganska små medel.

Det finns dock en risk, har jag märkt, att jag försöker följa de där råden lite för slaviskt, som om jag var i färd med att baka en sockerkaka och behövde följa ett recept.

Ta en karaktär. Ge henne ett mål. Ge henne hinder. Ge henne vänner och antagonister. Gärna en hemlighet. För berättelsen framåt. Krydda med lite miljöbeskrivning, lite karaktärsfördjupning, möjligtvis lite bakgrund, lite dialog – men aldrig sådant som inte för handlingen framåt. Stegring, klimax, avtoning – voila!

Jättebra råd. Men en väsentlig del är ju också författarrösten. Den egna stilen, ditt eget sätt att berätta. Det är förstås roligare att skapa något själv än att bara upprepa vad andra redan har gjort. För min del har det här ibland inneburit lite av en krock. I bakhuvudet surrar rådet bara sådant som för berättelsen framåt! Och så blir det alldeles för avskalat – jag rationaliserar bort formuleringar som gör texten till min, uttryck som hör till min stil, beskrivningar som fördjupar karaktärerna eller omgivningarna och hastar istället mot målet som en jäktad orienterare.

Problemet med det är inte bara att det blir en tråkigare, mer opersonlig text. Problemet är också att det blir tråkigare för mig att skriva. Nu broderar jag istället ut mig när jag känner för det, så kan jag istället stryka längre fram om jag inser att det finns för mycket fluff för fluffets skull.

För övrigt har jag ju hamnat i en redigeringsfas i och med min lilla omskrivning. Jag ändrar tempus, berättarperspektiv och tar mig också friheten att omformulera, lägga till och ta bort (främst lägga till) där jag känner för det. Det är kul! Sex kapitel gjorda hittills.

orientering

 

Annonser

4 reaktioner på ”Skrivråd vs författarröst

  1. Att man ska undvika sådant som inte för berättelsen framåt håller jag absolut inte med om. Av skäl som ansluter till dem du nämner. Det ska vara ”action” hela tiden. Men karaktärer blir inte levande om de inte ibland får göra något lite irrelevant. Och i synnerhet nu då du har bestämt dig för att skriva i jagform, har du i och med det förbehållit dig rätten att vara mer subjektiv. Nämna detaljer som under vägens gång gör intryck på ”jag-personen”, oavsett om det för handlingen framåt eller ej.
    Isländska sagor, där de hinner födas, leva och dö på en enda sida, är urtråkiga att läsa. Bara en uppräkning av namn och händelser.
    J K Rowling kritiseras ibland för att hon i sviten om Harry Potter har med en väldig massa ”oväsentligt dökött”, men vi som älskar de böckerna tycker att det är en av de saker som gör hennes värld levande. Vi vill vistas där även under dagar av småtråkig vardagslunk. Som, om inte annat, bildar bakgrund åt de dramatiska händelserna.
    Tycker jag, men det går nog mycket mode i hur man ska skriva, och bäst blir det alldeles säkert om du visserligen läser diverse goda råd, men tar dem till dig som känns bra, och tänker att resten kan bättre passa någon annan.
    Kul att följa hur du tänker, resonerar, och vad du sedan kommer fram till.

    Liked by 1 person

    1. Vad uppfriskande att läsa om din syn på saken. Kul att du nämner läsglädjen, t ex med Harry Potter. Jag håller med, även om jag faktiskt inte har läst de böckerna (!). Risken med att ta det där skrivråder alltför allvarligt är nog att man ifrågasätter mycket av det som blir till under skrivprocessen, lite i kombination med Jante. (Är det här verkligen relevant/kul/intressant? Orkar folk verkligen läsa detta?).
      Nej, så kan man ju inte hålla på. 🙂

      Gilla

  2. Jag håller med Lennart. Det handlar mycket mer om i vilken grad författaren lyckas fånga mitt intresse överhuvudtaget. Ibland ramlar jag över böcker som inte fångar mig alls. Där jag faktiskt inte bryr mig alls om hur det går för huvudpersonerna. Då spelar det ju ingen roll hur mycket det skrivna ”för handlingen framåt”. Och ja, vår tid är nog mycket ”actionfixerad” – se bara på filmer! Men det kan vara minst lika intressant med en film, där ”inte så mycket händer”. Allt beror som sagt på om upphovsmannen/kvinnan lyckas fånga intresset.

    Liked by 1 person

    1. Så sant! Det handlar väl mycket om att skapa personer som man bryr sig om, och miljöer som man vill vistas i. Annars spelar inte dramatiska händelser så stor roll. Böckerna om Damernas Detektivbyrå tyckte jag var så – mysig miljö och stämning och trevliga personer som man kunde känna igen sig i. 😊👍

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s