Tillbaka till manuset

Sommar och massor av ledighet. Man skulle kunna tro att jag har hunnit skriva massor på manuset, men så har det inte riktigt varit… vilket har märkts även här på bloggen. När alla är lediga så är det stojigt och stökigt mest hela tiden (och mysigt och roligt förstås) – och det är inte alltid lätt att få till den där skrivtiden. När barnen hade somnat ikväll somnade jag själv (efter att ha hällt i mig en ansenlig mängd tiramisúglass) och vaknade en timme senare, sömndrucken och mosig. Tog upp boken jag höll på med. Jag brukar tänka att jag ska ge en bok åtminstone 50 sidor innan jag eventuellt lägger den åt sidan till förmån för en annan. Det hör ändå inte till vanligheterna att jag låter bli att läsa ut böcker, men när jag efter 100 sidor i den här boken kände att nej, jag behöver faktiskt inte veta hur det går och nej, jag orkar nog inte med mer av den här oerhört knorriga och detaljrika humorn som författaren själv säkert hade roligt åt men som jag mest blir trött av. Så jag plockade upp en annan bok och började läsa – och den verkar mysig, ska fortsätta med den. En annan gång. För jag kom på mig själv med att sakna mina egna karaktärer. Dags att öppna manuset och pilla vidare. 🙂

Annonser

4 reaktioner på ”Tillbaka till manuset

  1. Oops! Det du idag har skrivit, fick mig att plötsligt erinra mig en bok jag har påbörjat tre gånger med den fasta föresatsen att ”nu så!”. Men nej, efter första kapitlet har jag varje gång känt en förlamande oförmåga att uppbringa minsta intresse för fortsättningen. ”Röda rummet”. Av August Strindberg! Nej, tacka vet jag vilken bok som helst av Astrid Lindgren. Till exempel. Möjligen vore jag ett intressant fall för psykiatrin, såsom varande lätt retarderad, men det bjuder jag i så fall på. Att läsa något för att jag borde läsa det? Nä, det har jag lagt ner för länge sedan.

    Gilla

    1. Haha, jag instämmer till fullo! (Ja, minus det där med ”lätt retarderad” då). 🙂 Röda rummet är verkligen seg så att det förslår. (Nej, jag har inte heller förmått mig att läsa ut den – men säg inget till mina svensklärarkolleger, haha!). Astrid Lindgren är en stor favorit här hemma också.

      Gilla

  2. Jag brukar också köra det där med 50 sidor. Är man inte sugen på att läsa vidare då, så finns det ingen större anledning. Med vissa undantag. Ibland läser jag ju ändå, för att jag ändå ”vill ha läst” den boken. Kanske för att man pratar om den. Men det finns så många bra böcker som man vill läsa, ju.
    Och visst är det en avgörande punkt, det där om man fäster sig vid personerna och vill se hur det går! Jag väntar otåligt på att få se hur det går för dina..! (Men känn ingen press!!) Kram!

    Gilla

    1. Ja, det där känner jag igen – böcker som man vill ha läst mer än vad man vill läsa dem. 🙂 Vid sådana tillfällen kan jag ibland köra med lite skumläsning. Annars läser jag ganska långsamt, läser meningarna högt i huvudet, stannar upp ibland och läser igen om det är något jag fastnar extra för. Och ja, snart är det hög tid för mina karaktärer att fortsätta sin historia! De fick, tillsammans med mig, lite sommarledigt. 🙂 Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s