Apropå fin och ful litteratur

Simona Ahrnstedt, vars senaste bok En enda risk nyligen släppts, skriver om en recension boken fått. Av en Jan som aldrig har läst romance förut och inte vet vad det är. Själv skulle jag ha varit smått generad över att ta mig an uppgiften att recensera en bok i en genre som jag inte hade en aning om vad det var.

”Jaha, nu har jag läst den här diktsamlingen, har aldrig läst någon dikt förut och vet inte vad det är, men nu har jag ju fått i uppdrag att recensera den (???), så det får bli en sågning där jag ifrågasätter den märkliga interpunktionen och de avhuggna meningarna. En ofullständig mening är ingen mening. Nej, det här förstod jag mig inte på, så jag avråder er alla från att läsa det.”

Recensenten avslutar med följande stycke, som jag faktiskt inte kan låta bli att fnissa åt. Apropå fint och fult:

”En bra bok brukar finnas kvar i minnet. Det brukar känneteckna god litteratur. Jag minns fortfarande Dostojevskijs Brott och straff som jag läste i ungdomens dar. Simona Ahrnstedts En enda risk har jag svårt att komma ihåg redan efter ett par dagar, när recensionen ska skrivas.”

Okej, så ”god litteratur” kännetecknas av att den brukar finnas kvar i JANS minne? För det är han som är måttstocken, eller? Annars minns jag fortfarande när jag som barn läste den fantastiska Skratt-Maja reser till månen. Jag kanske ska maila Jan och tipsa om den, om han vill ha nåt annat än Brott och straff ett tag.

 

Annonser

7 reaktioner på ”Apropå fin och ful litteratur

  1. Men lägg av! Hahaha. Det är så mycket som är fel här.
    Hans referens till ”Brott & straff” säger mer om hans svaga recensentego än om boken han recenserade.
    Dessutom borde författaren inte behöva lida av hans begynnande demens. Det är skillnad på att inte komma ihåg vad som hände för två dagar sedan och litteratur som ”lever kvar”.
    Jag har recenserat böcker som varit undermåligt skrivna och dramatiserade – men som jag fortfarande minns av en eller annan anledning. Det finns riktigt bra böcker som jag glömt bort också. Så för mig är det en dålig måttstock.
    Att recensera en genre man från början bestämt sig för att se ner på är bara oproffsigt. Det går att recensera genrer man inte läst förut (de flesta redaktioner har inte någon romancexpert i recensentstallet), om man har mjuka ögon och läser/recenserar med den insikten – och är tydlig med sin utgångspunkt. Insikt verkar tyvärr vara något han saknar, men så är han antagligen inte målgruppen heller…

    Liked by 1 person

    1. Intressant! Ja, jag kan iofs förstå att det saknas romance-experter på redaktionerna, och jag håller med om att med mjuka ögon och självinsikt funkar det säkert ändå. Men det är ju inte jättesvårt att googla sig till en hyfsad sammanfattning av vad genren är – den här recensenten hade visst nöjt sig med att slå upp ordet ”romantik” i en ordbok…

      Liked by 1 person

    1. Ja, då kan vi ju verkligen konstatera att det var en bra bok! 🙂 Jag minns faktiskt inte det där med husen, men det stämmer säkert. Har den inte hemma heller – men några andra Skratt-Major har jag i hyllan, inköpta på loppis. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s