Insert your darlings

Vad lätt det är att snegla över staketet och tänka att gräset säkert är grönare på andra sidan. Som nu när jag skriver råmanus och tänker att åh, redigeringen! Den kommer att bli enklare och härligare och texten kommer att skina som en sol.

Jo. Jag vågar mig på en chansning att jag mitt i redigeringen kommer att tänka tillbaka på råmanustiden som i ett romantiskt skimmer. Åh, tänk när man ändå fick krafsa ihop helt ny text, lite sådär kravlöst…

Inte för att det inte är roligt att skriva. (Då hade jag ju knappast gjort det!). Men som alla vet kommer det dagar då det inte känns sådär fantastiskt underbart, när texten osar högstadienovell och tröttheten och netflixutbudet tar överhanden. Det är då det är bra att försöka definiera fördelarna med den nuvarande fasen. För de finns förstås, oavsett svackor här och där. Och en av de stora fördelarna med att skriva råmanus måste väl ändå vara just att det är mer kravlöst. Att inte behöva sitta med rödpenna och skeptisk min och sila stoffet och killa darlings.

Nej, nu är det läge att ge kreativiteten och de galna idéerna fritt spelrum, ösa på med allt som verkar kul eller fyndigt, pressa in det där roliga skämtet eller citatet bara för att man gillar det så mycket. Strunt samma om det ryker i redigeringen. Råmanuset behöver inte vara ett avskalat skelett, tänker jag. In med älsklingarna!