Det som för många var läslov var här hemma mer av ett renoverings-/stök&bök-lov. Barnen var lediga, liksom mannen, och vi har ägnat dagarna åt en rokad där dottern har fått eget sovrum och sönerna flyttat ihop. Tapetsering och målning har varvats med Ikea-besök och monteringar och hela vardagsrummet har varit fullt av leksaker och barnmöbler. Nu är de största sakerna på plats och alla har flyttat in i sina nya rum, men fortfarande återstår mycket fix. Mest roliga saker, mer inredning än byggeri, men nu tänker jag sticka emellan med lite skrivande medan barnen är på förskolan (förutom lillen, som sover).
Redan före lovet låg jag någon vecka efter min deadline, och nu har jag väl halkat efter lite till. 13 november satsade jag på att ha ett färdigt råmanus. Det fina med att skriva för sitt eget höga nöjes skull och utan att andra dikterar villkoren, är ju dock att en deadline inte är en deadline i den mest strikta bemärkelsen. Den är användbar på så sätt att jag får ett tydligt mål att jobba mot, men den är töjbar och levande och lätt att justera.
Nu är jag ju inne på sluttampen (tror jag!), det som de rutinerade kanske skulle kalla tredje akten, och jag tror faktiskt inte att jag behöver en deadline längre. Målbilden av ett färdigställt, utskrivet råmanus i handen är motiverande nog. Men innan november är slut ska jag väl vara där i alla fall!
Sara Molin 
Du är verkligen imponerande som jonglerar byggande, inredande och familj med det målmedvetna skrivandet! Härligt att du närmar dig deadline, det är skönt att kunna ha en flytande sådan – själv har jag ingen, har aldrig haft på fyra manus, får testa nästa gång 😊
Hur ser planen ut när du har ett färdigt råmanus i din hand?
GillaGillad av 1 person
Å, tack! Bra att du har kunnat gneta på utan deadline, flytande eller ej – det vittnar ju om en stark drivkraft, tänker jag!
När det gäller planen efter råmanuset, har jag själv ställt mig den frågan allt oftare den senaste tiden… jag får återkomma om det i ett eget inlägg, tror jag. Allra först har jag iaf en del saker som jag ska stryka och peta in, ett helt kapitel som ska skrivas om och en del andra grejer som jag på rak arm vet behöver fixas. Sedan blir det nog grovredigering av alltihop och därefter en första testläsaromgång, tror jag. (Allt detta efter att först ha firat med en liten whisky!) 🙂
GillaGillad av 1 person
Det låter som en plan tycker jag 😄 Särskilt whiskyn! Någon särskild sort? Själv är jag svag för Isla.
Drivkraften har gått upp och ner beroende på hur mycket jag haft på jobbet, men jag vet att jag alltid slutför i alla fall och med ett pressat arbetsliv med många deadlines har jag inte haft behov av en till. Min stora utmaning, där jag inte gjort jobbet ordentligt, är redigeringsfasen. Där satsar jag allt nu.
Ser fram emot ditt inlägg om ”livet efter råmanus” 😊
GillaGillad av 1 person
Jag har haft ett så långt whisky-uppehåll nu, med undantag för någon enstaka som har slunkit ner mellan graviditet och amning någon gång, men annars minns jag knappt längre, haha. Men de rökiga sorterna gillar jag mycket, typ Laphroaig och Ardbeg.
Heja dig, bra kämpat med redigeringen!
GillaGillad av 1 person
Åh! Mina favoriter också – Islay 😄
Tack, och detsamma med råmanuset!
GillaGillad av 1 person
Vi får hjälpa till att peppa varandra Sara! Jag har ju samma deadline som du och rent procentmässigt har vi ungefär lika långt kvar. Nu ska jag bara bygga en sista brygga innan jag får sätta tänderna i de sista scenerna, de där sista scenerna som har funnits med mig sedan idé till manuset föddes. Oj som jag ser fram emot och samtidigt bävar för att skriva dem! 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, verkligen – det är så kul att vi befinner oss i samma fas! Då kan vi alltid tänka på varandra när det går segt, att även den andra kämpar på med spurten. 🙂
Och ja, visst är det både härligt och nervöst att skriva slutet? Precis som inledningen känns det så väldigt viktigt – men jag antar att det kommer kunna skrivas om en hel del gånger… 🙂
GillaGilla
Ja hur kul är det inte att vi befinner oss i samma fas? 🙂 Kämpa på!
Usch jag är mest nervös över att jag ska få världens prestationsångest så att skrivandet låser sig totalt. Fast jag vet ju exakt hur allting ska sluta. Men så har jag – av någon idiotisk anledning – bestämt mig för att allting ska avslutas på en stor nyårsfest där typ ALLA karaktärerna befinner sig. Alla karaktärerna befinner sig dessutom i olika känslostormar samtidigt som de såklart vill försöka bete sig hyfsat normalt på festen. Jag känner på mig att ritrullen kommer att bli min livboj!
Vet du hur din berättelse ska sluta eller har du en idé som du leker med och testar olika slut?
GillaGillad av 1 person
Detsamma! 🙂 Din avslutningsscen låter som en maffig grej! Svår att få till, kan jag absolut tänka mig, men säkert väldigt effektiv om (NÄR, såklart!) du får till den! Överlag är det trixigt med scener som involverar många, tycker jag, men det blir sällan tråkigt. 🙂
Jag vet ganska väl hur det ska sluta, men i rätt stora drag. Detaljerna får komma när jag skriver. Har faktiskt tänkt mig en epilog också, som jag har haft i bakhuvudet länge. Får se hur den artar sig på papper. 🙂
GillaGilla
Tack! Jag tror att det kan bli grymt bra om (nej just det NÄR) jag får till scenen. Ja men precis så är det ju, det som finns i huvudet kan bli helt annorlunda när det väl kommer ner på papper. Ibland till det bättre men ibland till det sämre. Hoppas att din epilog blir så bra som du tänkt 🙂 Och jag ser att du snart spränger 70 000 strecket – heja heja! 🙂
GillaGilla
Alla karaktärerna på en nyårsfest, som avslutning. Låter lite som Agatha Christie. Eller Mozart. Inte en massa lösa trådar som spretar, utan snyggt och prydligt paketerat, så att man efteråt inte sitter och kliar sig undrande i knoppen, utan förnöjt småleende. Gillas skarpt!
GillaGillad av 1 person
Håller med! 🙂
GillaGilla