Specifika detaljer

 

img_2841

En sak som jag jobbar på med skrivandet är att försöka vara specifik och få fram detaljer. Det är något som jag tycker kan förstärka texten på flera sätt – dels kan det bli mer trovärdigt och dels kan det förstärka känslan (bli roligare/finare/läskigare/sorgligare etc).

När jag säger att det ökar trovärdigheten menar jag att det är skillnad på att t ex säga att jag såg en rostig, smutsvit Nissan micra med spräckt framruta och en senapsgul wunderbaum dinglande från backspegeln, än att säga att jag såg en bil. Åtminstone är jag mer benägen att tro på någon som kan återge mer exakt och inte bara i svepande ordalag. Håller ni med? Nu menar jag inte att allt man beskriver nödvändigtvis måste vara långrandigt och med, som vi säger inom grammatiken, utbyggda nominalfraser… man kan självklart specificera mer kortfattat också. Kanske är det rentav så att de som är riktigt skickliga på att vara specifika och exakta inte alltid behöver bre ut sig så mycket? Nu tänker jag bara högt, vet inte alls om det ligger något i det.

Och så det här med att förstärka känslan. Tänk en kille som står inför sin klass för att redovisa.

  1. Handen darrade när han försökte läsa från pappret. Han såg ut över sina klasskamrater och möttes av elaka miner.
  2. Hans svettiga hand darrade när han försökte läsa från pappret. Det var skrynkligt efter att ha legat i bakfickan i flera dagar och fullt med överstrykningar, anteckningar och symboler. Han såg ut över sina klasskamrater och mötte Johans föraktfulla blick. Loser, mimade han.

I och för sig tycker jag synd om dem bägge, men ännu mer om tvåan. Detaljerna målar för mig upp en bild av en kille som har våndats över den här redovisningen länge. Det här var väl inte det bästa exemplet precis, men jag ville bara försöka illustrera vad jag menar.

Många detaljer kan i och för sig göra att texten tappar fart och blir för långsam, men jag tror att det i vilket fall som helst är bra att inte vara för svepande. Med den lilla reflektionen ska jag återgå till manuset en stund!

 

Annonser

11 reaktioner på ”Specifika detaljer

    1. Ja, i NaNoWriMo förstår jag mycket väl att detaljerna inte alltid hinns med! Men det är å andra sidan något som man med fördel kan jobba mer med i redigeringen, kan jag tänka mig? För min del skulle det mycket väl kunna bli en hel redigeringsrunda, manuset igenom, med fokus bara på det, haha… Bra jobbat med NaNoWriMo – heja!

      Gilla

  1. Jag brukar se till att få med de där utbroderade beskrivningarna i redigeringen, mest för att det då är lättare att få en överblick över mängden beskrivningar så att de inte tynger ner texten. Jag gillar dem mest i början av ett kapitel eller en scen, för att sätta stämning utan att behöva skriva ut hur någon känner eller hur tex vädret får någon att må. Gillade exemplet med redovisande killen 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Det låter som en bra strategi och en bra tanke bakom, just det där att sätta stämningen i början av scenen. Också det är nåt jag har fått jobba med och förbättra, känns som lite av en rookie-fallgrop att missa sånt. 🙂

      Gilla

  2. Det är en svår balansgång det där. Jag kommer ihåg när vi skulle läsa en ”klassiker” i högstadiet. Jag valde Ivanhoe eftersom min mamma ser filmatiseringen varje år när den går på TV. Några sidor in i boken fastnar författaren i en beskrivning av en persisk matta. Om jag minns rätt sträckte sig beskrivningen över två eller tre sidor. Ungefär där någonstans gav tappade jag intresset. Jag läste ut boken men när jag skulle sätta mig och skriva ihop recensionen hade jag ingenting gott att säga om den. Mattan förstörde allt!
    Jag tror att mitt manus till viss del saknar de där extra detaljerna som gör att texten lyfter sig och kommer till liv framför läsaren. Men jag har kommit fram till att jag hellre skriver på och bygger ett skelett som jag sedan kan arbeta vidare på i redigeringen. Sen är det ju så fint med texter att oavsett om det är för mycket eller för lite av någonting så kan man alltid skriva om 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Å, Ivanhoe – ja, den har jag också sett (och gråtit till) några nyår! 🙂 Boken har jag inte läst, dock. Alltså, att skriva flera sidor om en matta, jag undrar om någon skulle kunna göra det idag? Kanske någon finlitterär och erkänd? Jag tycker mest det låter som att redaktören borde ha gått in och hejdat den matt-älskande författaren. 🙂
      Och visst känns det skönt att veta att man kan arbeta om texten! Det ska bli spännande att se hur mycket som kommer att förändras under redigeringen, tycker jag.

      Gilla

  3. Filmen tycker jag fortfarande väldigt mycket om, trots att boken inte föll mig på läppen. Och får jag bara säga: herregud vad vackra kvinnorna är!! Det finns säkert liknande exempel i dagens böcker men ingenting som jag skulle tycka var underhållande. Ska jag vara ärlig så minns jag inte ens om den där mattan fyllde ett syfte, det var nog bara ett väldigt tråkigt och utdraget sätt att beskriva ett rum. Blä.
    Oerhört skönt! Om jag skulle skriva och inte få möjlighet gå tillbaka och ändra i texten skulle jag garanterat inte våga skriva ett ord :O Men vad härligt att du också känner så! Just nu längtar jag till redigeringen, det ska bli så skönt att nå första delmålet – att ha råmanuset klart – och få vila några veckor. Jag ska brodera en julgransmatta har jag bestämt. Bra avkoppling.
    Vad ska du göra när ditt manus är klart och ska ligga och jäsa? 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Visst blir det skönt! Åh, det låter ju som en riktigt mysig avkoppling att sticka emellan med. Det är en sån grej som jag gärna skulle kunna, men som jag nog saknar både talang och tålamod för. 🙂 För min del blir det nog istället hemmafix (typ sortera, rensa ut och organisera saker), läsning ock kanske nån ny Netflix-serie med mannen. 🙂

      Gilla

  4. Jättebra exempel! Självklart är det tvåan man får mest känsla för, jag får mer information så jag kan sätta mig in i hans vånda inför redovisningen och får vara med när hans farhågor besannas. Det gör ont i mig = bra! 😄
    Jag är ett fan av detaljerade beskrivningar, när de fyller en funktion. En persisk matta i Ivanhoe kanske jag inte bryr mig så mycket om, däremot detaljer kring känslodramat mellan Ivanhoe och lady Rowena och Rebecca 😍 Jag tror det är frågan man alltid får ställa sig: vilken funktion fyller det här? Är det viktigt? Om bilen säger något om personen som kör den är beskrivningen viktig, men om det är en random bil dom kör förbi då räcker det med att bara skriva att det är en bil.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s