Kärlek i landet lagom

jagalskardig

Igår bloggade Annika om kritiken som ingår i konceptet publicerad text. Det tycks ju väldigt mycket om böcker, vilket i grunden förstås är kul. Det vittnar ju ändå om att människor läser och reagerar på det de läser.

Men med det sagt så kan läsaromdömen och recensioner ställa till det när man skriver. Jag kan bli lite stött av att någon sågar/missförstår/bara inte gillar en bok som jag själv har fallit pladask för. Tänk då hur den som faktiskt har skrivit texten ska känna… hu.

Idag satt jag och googlade några böcker och läste recensioner, och återigen slogs jag av de förväntningar som finns på relationsromaner och angränsande genrer. Böcker vilkas teman är kärlek. Många läsare verkar uppskatta den typen av historier, men inte utan de obligatoriska tilläggen – jag har varit inne på dem förut:

  • Jag ligger hemma med influensa och orkade inte med nåt tungt, så det här var perfekt.
  • Jag behövde nåt att klämma in mellan de andra böckerna för att lätta upp.
  • Perfekt när du inte orkar engagera dig så mycket, det här ställer inga krav på intellektet.
  • Lite väl lättläst och förutsägbart, men ändå underhållande.

En annan sak som det tycks mycket om, är huruvida böckerna uppfyller det feministiska kravet eller inte. Det är som att man dumförklarar kvinnosläktet genom att skriva en bok om en kvinna vars liv påverkas mycket av att hon blir kär. För hallå, vi är ju starka, moderna kvinnor! Vår lycka står inte och faller med någon man!

Och ändå vill vi beröras av en kärlekshistoria. Uppenbarligen. Det som förväntas är alltså en bok där den kvinnliga hjältinnan blir kär, men inte alltför kär, fast ändå så pass så att det blir någon konflikt i historien, man vill ju veta om de ska få varann, få leva lyckliga och allt det där! Men får de inte varandra så är det inte heller hela världen.

Hmm, ja, låter ju som en superbra bok. Själv tänker jag att kärlek är typ det viktigaste i våra liv och att det är av allra största betydelse vem vi väljer att leva med, så jag förstår inte riktigt vad som är problemet. Kan man inte vara stark och kär på samma gång?

Annonser

8 reaktioner på ”Kärlek i landet lagom

  1. Åh så bra, har tänkt i samma banor men inte riktigt formulerat tanken hela vägen fram. Män som blir kära kan också göra knäppa grejer för att få den de älskar. Så tråkigt att kärlek ofta ses som ”kvinnosak”.

    Gillad av 1 person

  2. I min värld så skulle en bok om kärlek där det ”egentligen inte spelar så stor roll om de får varandra” vara en ganska värdelös bok. Är det inte det som är hela konflikten i boken? Alltså, vad är det som gör att de inte kan vara tillsammans och vad händer om/vad är konsekvensen av att de inte får varandra? Mål, konflikt och motivation är så viktigt i en berättelse att allting faller samman om någon av faktorerna är för svaga.

    Jag personligen VILL läsa böcker där just den här kärleken är speciell och himlastormande. Det är ”the one and only” och om de inte får varandra så blir de djupt olyckliga!
    För övrigt, att de är starka, självständiga individer tycker jag ofta framgår av berättelsen så för mig är det underförstått att de överlever om de inte får varandra. Men det är just därför jag älskar romance, för jag vet att det blir ett lyckligt slut.

    Gillad av 1 person

  3. Ja, varför dessa bortförklaringar? Har precis gjort slut med uttrycket ”guilty pleasure” om ”lättsam” underhållning som får mig att må bättre. Ser liksom ingen anledning att skämmas över att jag konsumerar sådant också. Heja Sara, för att du sätter fingret på det här 🙂

    Gillad av 1 person

  4. Jag älskar Rosamunde Pilcher (men säg det inte till nån), vars romaner ju stämmer med det ni tydligen håller på med. Minns att i en av dem (Under Gemini) blev jag först besviken för att det verkade skita sig med kärleken. Men den tilltänkte visade sig i slutet av boken vara en knöl, medan en av, nåja, bifigurerna var ”Mr Right”. Kan nu, många år senare, redogöra för vem som var vem och varför, så hon lyckades verkligen fånga läsaren.

    Gillad av 1 person

    1. Den får jag kanske ta och läsa! Låter som en intressant intrig, särskilt med tanke på att du fortfarande kommer ihåg den så väl (kan i och för sig ha med ditt minne att göra också..!). 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s