2017-mål

tsmvvbbpygm-kazuend

Alla barn är lediga här hemma, och i kombination med att mannen jobbar mycket gör det att blogginläggen inte duggar så tätt just nu. Här kommer i alla fall mina mål för 2017. Man kan väl säga att jag har två tydliga kategorier – skrivandet och joggandet. 🙂 Åtminstone är det de sakerna som känns vettiga att lägga ut till allmän beskådan. Dessutom är de mätbara och avbockningsbara. Here goes:

  • Redigera färdigt chicklit-karamell 1, efter vändor hos testläsare och lektör
  • Skicka ettan till förlag
  • Skriva synopsis och karaktärsbeskrivningar (det senare slarvade jag med inför mitt pågående manus) till chicklit-karamell 2
  • Påbörja andra manuset
  • Springa 100 mil under året
  • Springa ett halvmarathon

Ahh!! Springmålen är kanske lite galna, och helt klart läskiga, men hur kul är det att fega ur och skriva något i stil med att ”försöka komma igång med träningen lite mer”?

Jag funderade på att skriva något om bloggen också. Den vill jag definitivt hålla igång. Men den ser jag inte riktigt som ett mål – snarare ett medel. Att ni läser, kommenterar och bloggar om era egna skrivprocesser är hur peppande som helst för mig. Ärligt talat tror jag inte att jag hade fått klart ett helt råmanus i år om det inte hade varit för er. Så TACK, alla ni som jag får ha sällskap med med längs vägen. Och ett riktigt gott nytt år till er alla. ❤

Ord, sidor och kapitel

God fortsättning! Hoppas att ni har haft en fin och vilsam jul med tid för gemenskap och eftertanke. Det har jag. Men så här i mellandagarna känner jag mig alltid lite tudelad – hur mycket jag än älskar julen, börjar rutinerna kännas lockande igen. Och, inte minst, känslan av nystart som ett nytt år för med sig.

Mannen jobbar en hel del nu, innan hans föräldraledighet tar vid i början av januari. Jag har satt av de kvällar han jobbar till redigering. Riktigt mysigt faktiskt, att när barnen har somnat fylla skrivarkoppen med te och bläddra vidare.

När jag skrev råmanus var det ordantalet jag höll koll på. Vid genomläsningen räknade jag antalet lästa sidor. Och nu, när jag är igång med grovredigeringen, bockar jag av antal fixade kapitel. Hittills 10/48. En del kapitel går snabbt medan andra skrivs om nästan helt och hållet.

Ikväll är det dags igen, får se hur långt jag hinner… Och innan året är till ända tänker jag mig att jag ska posta ett inlägg med några mål för 2017. Vi hörs!

Ambivalens

Genomläsningen är klar, och närmast väntar en grovredigering enligt anteckningarna jag har gjort. Därefter tänkte jag skicka iväg till åtminstone en testläsare (har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska ”spara” någon testläsare till ett senare skede) innan mer redigering och så småningom lektörsläsning väntar.

Å ena sidan skulle jag vilja sätta upp tydliga (och ganska tighta) tidsramar, eftersom jag vet att det brukar hjälpa mig att få saker gjorda. Det är också så skönt att kunna bocka av uppnådda delmål.

Å andra sidan vill jag verkligen lägga tid på att göra det här manuset så bra som det bara går, utan att stressa. Sätta av hela 2017 för redigering. Hmm. Jag vet i alla fall var jag ska börja, och skulle gärna vara klar med grovredigeringen innan jag börjar jobba den 9 januari. Det innebär att jag åtminstone har ett delmål till att börja med – en liten kompromiss. Jag misstänker att responsen som så småningom kommer att trilla in kan ge en fingervisning om huruvida resten av redigeringen kommer att ta månader eller år i anspråk. 🙂

177/261

Genomläsningen går lite trögt. Av giltiga skäl, får jag nog ändå säga (huset fullt av stojande barn). Nu är jag i alla fall framme vid sida 177 av 261, så det tuffar på. Mannen jobbar några nätter nu, så jag ska sitta åtminstone en stund varje kväll efter att barnen somnat. Passera 200 sidor ikväll, det kanske vore rimligt? Och så klar med genomläsningen på onsdag kväll. Det borde funka. Sådärja, en plan! Det behövde jag.

Manuset, löpbandet och jag. Ett triangeldrama.

Jag har dragit av på takten lite, vilket mest beror på att jag har börjat träna. För tillfället är löpningen och jag inne i nyförälskelsefasen, det är riktigt kul att vara igång igen. Så till den milda grad att jag häromdagen tänkte tanken att sätta upp som mål att springa 100 mil under 2017. Haha! Det glömmer jag nog när nyförälskelsen har lagt sig och löpningen har börjat visa sina jobbiga sidor.

Det är intressant det här med tid, tycker jag. ”Jag har inte tid” – jag är kluven till det begreppet. Jag menar, alla har tid. Lika mycket tid. Vi fyller den med olika saker, och olika många saker, men det är inte så att någon har fått nöja sig med tjugotimmarsdygn.

Men med det sagt så är det klart att jag förstår vad som menas med det där. Som nu – jag har inte lika mycket tid att skriva längre, eftersom jag har lagt den tiden på något annat. Det är sannerligen inte alltid lätt att prioritera. Kanske ska jag ändå sätta mig och plita ner några mål för 2017?

 

Redigeringsrus

Hittills går det faktiskt väldigt bra med redigeringen. Kanske för att jag, strängt taget, inte redigerar än utan bara bläddrar igenom allting och antecknar. Det känns som en välbehövlig andningspaus! När det sedan är dags att sätta sig och göra något åt alla de där anteckningarna, lär det blir mer jobb…

Annars har jag lagt om dagarna lite. Känner att jag måste ge träningen tid nu, det har blivit för mycket stillasittande. Medvetet och självvalt, men så kan det inte fortsätta hur länge som helst. Så jag testar min optimistiska tanke om att spara redigeringen till kvällarna, och hittills har det funkat bra (kanske för att det, som sagt, har gått så lätt hittills..!).

Jaha. December. Dagen före årets värsta dag, som man lätt kan känna såhär efter att ha förberett lucialinne och ljus och glitter och pepparkaksdräkter och sjasat barnen i säng så tidigt som möjligt och satt klockan för att förhoppningsvis komma iväg drygt två timmar (!!) tidigare än normalt imorgon bitti. Men väl på plats (om det hela lyckas) kommer det förstås att vara mysigt och trevligt.

Nu borde jag ändra rubriken också, ser jag. Till Luciapanik eller något annat mer passande. Jaja. Nästa inlägg kommer kanske att vara mer sammanhängande och innehållsrikt. Men jag lovar inget. 😉

 

Det svänger…

win_20161208_12_35_17_pro

Där är det. Hela rasket, utprintat och samlat i en prydlig hög. Så snabbt svänger det i skrivarstugan just nu – från ”jag ska se till att göra ändring a och b och y först”, till den där luntan. Jag insåg ganska snabbt när jag satt och scrollade och försökte redigera, att det blev tafatt och halvhjärtat och utan riktig styrsel. Så. Nu ska jag läsa igenom och anteckna. Småsaker i marginalerna, större ändringar i skrivblocket. Inte språk och formuleringar, dock. Om jag börjar peta i sådant kommer jag inte att få något annat gjort överhuvudtaget.

Wish me luck! (Nästa inlägg lär väl visa ett stycke råmanus nedknögglat i pappersinsamlingen…)

Grammatikfråga

Efter några dagars stiltje, både på bloggen och i manuset, försöker jag nu komma igång igen. Sonen och maken var magsjuka tidigare i veckan, och just när jag började andas ut och tro att vi andra klarat oss så… ja, visade det sig att jag inte hade gjort det. Söndagen låg jag i sängen hela dagen, och igår var jag också rätt utslagen.

När jag väl började piggna till kunde jag i alla fall läsa! Jag läste ut en spänningsroman som jag hållit på med ett tag. En sak jag reagerade på var att författaren satte i system att utesluta subjektet i början av meningarna. Typ:

Hon går fram till köksbänken. Känner på den blanka ytan. Ryggar tillbaka när hon känner något blött och kallt. Inser med ens att…

Innehållet här är helt hittepå och inte alls taget från boken, men rent grammatiskt såg det ganska mycket ut sådär. Och jag vet inte, men för mig blev det lite av ett störningsmoment. Visst kan det funka ibland, men hela tiden? Visserligen har man då automatiskt kommit runt fällan att inleda många meningar på samma sätt, t.ex. hon/han/jag. Bara stryk det, liksom. Men från mig blir det ändå ett njae. Vad tycker ni?

Nu har jag hur som helst börjat läsa Caroline Erikssons De försvunna, och är alldeles uppslukad! Jag ska försöka hålla mig från den fram till kvällen i alla fall, så att jag kan få lite redigerat först (hurra! jag är i redigeringsfasen!).

Hoppas att ni andra har stått på benen i helgen!

Suddiga mållinjer

Innan november är slut ska jag väl vara klar i alla fall, skrev jag i ett tidigare inlägg. Klar med råmanuset alltså.

Är jag det då?               mallinjen

Jag måste tänka efter. Har inte upplevt den där känslan av att springa över mållinjen och känna mig manad att skåla i champagne, vilket nog var känslan jag hade föreställt mig. Känslan är snarare att jag fortfarande befinner mig mitt i det. Skrivandet/marathonloppet.

Jag kan i alla fall konstatera att jag har skrivit det sista kapitlet. Jag har även skrivit en epilog (som var väldigt rolig att skriva och som ska bli spännande att läsa vid en kommande genomläsning) och en prolog (som blev en riktig miniprolog).

Nu håller jag på* att skriva om det första kapitlet, säkert inte alls enligt boken. Det är väl nu man egentligen ska ta adjö av sitt manus och vara ifrån det i några veckor, innan det är dags att granska det med lite nyare ögon. Nåväl, jag skjuter det momentet framför mig lite. Ska bara få till några saker först… Åtminstone dessa, tänker jag mig:

  • Nytt första kapitel
  • Nytt kapitel 17 (ny plats, annan stämning)
  • Fördjupa Jespers roll (stackarn, han som nyss skulle bort, ni vet)
  • Utveckla jobbkonflikterna
  • Stryka alkoholismen

* Med ”nu” menar jag häromdagen, innan kräksjukan bröt ut här hemma, och förhoppningsvis någon dag snart…