Grammatikfråga

Efter några dagars stiltje, både på bloggen och i manuset, försöker jag nu komma igång igen. Sonen och maken var magsjuka tidigare i veckan, och just när jag började andas ut och tro att vi andra klarat oss så… ja, visade det sig att jag inte hade gjort det. Söndagen låg jag i sängen hela dagen, och igår var jag också rätt utslagen.

När jag väl började piggna till kunde jag i alla fall läsa! Jag läste ut en spänningsroman som jag hållit på med ett tag. En sak jag reagerade på var att författaren satte i system att utesluta subjektet i början av meningarna. Typ:

Hon går fram till köksbänken. Känner på den blanka ytan. Ryggar tillbaka när hon känner något blött och kallt. Inser med ens att…

Innehållet här är helt hittepå och inte alls taget från boken, men rent grammatiskt såg det ganska mycket ut sådär. Och jag vet inte, men för mig blev det lite av ett störningsmoment. Visst kan det funka ibland, men hela tiden? Visserligen har man då automatiskt kommit runt fällan att inleda många meningar på samma sätt, t.ex. hon/han/jag. Bara stryk det, liksom. Men från mig blir det ändå ett njae. Vad tycker ni?

Nu har jag hur som helst börjat läsa Caroline Erikssons De försvunna, och är alldeles uppslukad! Jag ska försöka hålla mig från den fram till kvällen i alla fall, så att jag kan få lite redigerat först (hurra! jag är i redigeringsfasen!).

Hoppas att ni andra har stått på benen i helgen!

Annonser

14 reaktioner på ”Grammatikfråga

  1. Svårt att säga utifrån en exempelmening, om man läser boken kanske syftet med sättet att skriva blir tydligare 🤔 Spontant, utifrån det lilla, blir det både stolpigt och berättande.
    ”De försvunna” är väl värd att läsa och jag var lika besatt första 80% av boken 👍

    Liked by 1 person

    1. Jo, det är klart, mina meningar gör inte boken rättvisa på något vis. Men det var ungefär sådär stolpigt jag upplevde läsningen. Någon annan kan säkert tycka att det är fint och effektfullt. 🙂
      Kul att du uppskattade De försvunna – och nu blir jag ju lite nyfiken på vad som hände där efter 80%… 🙂

      Liked by 1 person

  2. Ja, tänk ett veckobrev från dagis som inte inleds med ”Nu går det magsjuka” eller en annan favorit ”Glöm inte att luskamma era barn”.

    Jag kan tycka att det där subjektfria skrivet passar när man gestaltar en diffus lite drömlik känsla, eller något liknande, men det känns ju lite märkligt att köra på i en hel roman. Det blir lite att ”oj, nu ska jag skriva fint, bäst jag kapar alla subjekt” för mig, bara det att det inte är särskilt fint.
    Älskade De Försvunna!

    Liked by 1 person

    1. Haha, eller hur – huu!

      Jo, jag håller med – det kan absolut passa ibland. Men det var just det där genomgående som blev lite för mycket för min smak – till och med i dialogerna (där det kanske skulle ha passat annars, om det inte hade blivit så tjatigt, haha…).
      Roligt att höra att du också gillade De försvunna! Jag läste halva igår, och gissar att jag läser ut den ikväll eller imorgon. 🙂

      Gilla

  3. HON går fram till köksbänken, och sedan är det ju samma subjekt hela vägen, underförstått men solklart. Helt okay för mig, kanske för att jag läser mycket 🇪🇸 och 🇵🇹, där subjektet normalt utelämnas, om det inte är direkt nödvändigt. Medan jag däremot tycker att det moderna utelämnandet av ATT gör texten stötig och disharmonisk.

    Liked by 1 person

    1. Ja, visst är det underförstått, och egentligen inga hinder för förståelsen. Vanligtvis brukar jag inte reta mig på sådant, dvs om det inte gör att läsningen stannar upp pga oklarheter, så jag vet inte vad det var som gjorde det. Kanske för att det kändes tjatigt.

      Då är jag nog mer benägen att stryka infinitivmärket, haha! Det är kul med språket ändå, att det är så olika hur vi uppfattar det. (Lite som tanken att det någonstans på jordklotet säkert sitter någon som kommer att gilla mitt manus!) 😉

      Gilla

  4. Om författaren slängde in ett OCH någonstans så skulle det vara helt okej. Men när alla meningar är sådär korta så blir det lätt ”staccato” i läsningen, vilket gör att läsningen inte flyter på lika smidigt. Den gyllene medelvägen är nog bäst, långa meningar kan man riskera att tappa bort sig i.

    Liked by 1 person

  5. Jag gillade verkligen De försvunna! Och tycker att det stör rätt mycket när subjektet utesluts ofta. Bättre då att ändra ordning på meningen.
    Jag hittade precis din blogg. Kul. Själv slutar jag om några dagar av olika anledningar 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s