Respons och kapitelöversikt

Eminenta Kristinas respons har trillat in. Jag är djupt imponerad och otroligt tacksam över de många och konkreta förbättringsförslag som hon har lyft. Mycket är sådant som jag log brett när jag läste första gången, eftersom jag direkt insåg hur rätt hon hade. Överlag har testläsarvändorna varit fantastiska för redigeringen, det är som om jag har öppnat fönstret och släppt in mer syre.

Nu blir det en intensiv-vecka med redigering innan manuset går till lektör. Jag har gjort en kapitelöversikt (det borde jag ha gjort för längesedan, otroligt användbart och tidssparande) och en plan för var och hur saker ska ändras/strykas eller läggas till. Det är lite tajt med tid, men det är då jag jobbar bäst. Och framförallt är det just nu väldigt kul, eftersom jag ser hur det hela tiden blir bättre.

Nu är det dock dags att packa träningskläderna inför morgondagen och gå och sova.

Motorsågsmassaker på måfå?

Är man på jakt efter skrivtips finns det, som ni vet, hur mycket som helst att tillgå. Böcker, kurser, bloggar, artiklar, poddar osv, osv. För det mesta älskar jag det, och kan ofta bli sittande lite för länge och grotta ner mig i dessa råd, snarare än att praktisera dem själv.

Men mitt bland alla dessa råd, tips och trix gäller det ju också att hitta sin egen väg. Smaken är bekant som baken, och det finns sällan ett självklart svar på hur mycket dialog som är rimligt att ha, hur ingående miljöbeskrivningar som behövs för att skapa stämning eller huruvida karaktärernas uppväxt ska få mycket, lite eller ingen plats i berättelsen.

Det mesta jag har läst om redigering handlar om (eller så är det bara det som har fastnat mest?) hur omfattande det brukar/bör vara. Om hur man sitter där med ett råmanus som stinker skit och inte går att ta i med tång, om hur man tar fram motorsågen och går loss för att skövla ner så mycket värdelös text man bara kan för att eventuellt, kanske, förhoppningsvis hitta ett litet, litet korn av guld där inne någonstans. Sedan kan man utgå från det och jobba vidare. (Om man inte har deppat ihop än).

Inte för att det är fel att bli medveten om att det finns mycket att göra även när råmanuset är färdigt. Men jag märker att jag ibland får en märklig ingång när jag sitter där och ska redigera – jag ska vara redo att ifrågasätta allt, döda alla älsklingar, stryka och gå på. Problemet är bara att det finns mycket jag faktiskt gillar i det här manuset. Jag är inte beredd att gå loss med motorsågen lite på måfå, att stryka bara för sakens skull, för att det liksom förväntas vara skräp. När jag däremot har fått lektörsutlåtandet så småningom, när någon har satt fingret på VAD som behöver förändras, då hoppas jag att jag känner mig beredd att skövla. Men jag är inte riktigt där än. Än så länge gnetar jag bara på med min lista – har kommit ungefär halvvägs nu.

 

 

 

Trial and error

Är det något jag borde ha lärt mig vid det här laget, är det att det sällan blir som jag har tänkt mig. Knappt hinner jag börja på det jag har tänkt förrän jag inser att det inte riktigt funkar. Lyckligtvis brukar jag på samma gång inse hur jag borde gå tillväga istället.

I det förra inlägget skrev jag om min redigeringslista i punktform. Jag skulle börja med att åtgärda inkonsekvensen i huvudkaraktärens sätt att ta sig till och från jobbet. Men så satt jag där och scrollade och sökläste och kom på att såhär kan jag verkligen inte hålla på med varenda punkt – hur lång tid skulle inte det ta..? Och, inte minst, hur tråkigt blir det inte?

Så nu har jag börjat gå igenom manuset kronologiskt istället. Den enda lilla haken är att jag behöver ha mycket i bakhuvudet när jag läser – planen är nämligen att åtgärda så många punkter som möjligt den här vändan, och då gäller det att inte tappa bort de där sakerna som jag ska hålla utkik efter. Små saker och större saker.

Jaja. Elva av fyrtioåtta kapitel tror jag att jag har jobbat mig igenom, och jag har hunnit göra en del ändringar som jag är nöjd med.

Och nu känns det VÄLDIGT välkommet med fredag! Trevlig helg, alla skrivande där ute!

Lägesrapport (en rörig sådan)

Å, så skönt det har varit med helg. Vi har varit sjuka i veckan, i olika grad, och när fredagen kom pustade jag ut och började samla på mig nya krafter igen. Barnen är i stort sett friska också, men mellankillen går fortfarande på antibiotika pga öroninflammation. Eftersom mannen är föräldraledig slipper vi åtminstone vabbandet än så länge.

Skrivandet då? Det där som jag har tjatat om att jag ska få in en ny rutin för? Ja, just där har jag lite kvar att jobba på. Med rutinerna alltså. Mest handlar det kanske om att bestämma sig. Boka in. Två kvällar den kommande veckan vill jag sitta med manuset i alla fall, så det ska jag försöka få till.

Jag har hamnat i lite av ett mellanläge där jag inte har suttit med manuset så mycket. Responsen från en av testläsarna har fått sjunka in och tillsammans med mammas kommentarer har de bidragit till en del nya idéer. Det är så KUL när man stannar upp lite, tänker mer än skriver, och sedan inser att man hittat en lösning på det man funderat på.

Nu har jag en lista med redigeringspunkter igen, precis som jag behöver ha det om jag ska få något gjort. När resten av testläsartankarna kommer lär jag fylla på den listan, men nu känner jag mig sugen på att börja bocka av. Jag ska om bara ca tre veckor skicka iväg manuset till lektör, och vill såklart fixa det jag kan innan, åtminstone sett till innehåll. Språkligt kommer det inte att vara hundraprocentigt (kommer det någonsin att bli det..?), men det är främst driv, drama och karaktärer jag vill ha hjälp med nu. Oj. Nu när jag skriver det ser jag ju hur kort tid det är kvar. Men det är bra. Jag har alltid jobbat bäst nära deadline. Nu kör vi! Först ut på redigeringslistan: Ändra de tillfällen då Clara åker buss till/från jobbet. Hon åker nämligen pendel dit, men av någon anledning har jag låtit henne gå till busshållplatsen mer än en gång…

Hoppas att ni har haft en skön helg, ni också!