Motorsågsmassaker på måfå?

Är man på jakt efter skrivtips finns det, som ni vet, hur mycket som helst att tillgå. Böcker, kurser, bloggar, artiklar, poddar osv, osv. För det mesta älskar jag det, och kan ofta bli sittande lite för länge och grotta ner mig i dessa råd, snarare än att praktisera dem själv.

Men mitt bland alla dessa råd, tips och trix gäller det ju också att hitta sin egen väg. Smaken är bekant som baken, och det finns sällan ett självklart svar på hur mycket dialog som är rimligt att ha, hur ingående miljöbeskrivningar som behövs för att skapa stämning eller huruvida karaktärernas uppväxt ska få mycket, lite eller ingen plats i berättelsen.

Det mesta jag har läst om redigering handlar om (eller så är det bara det som har fastnat mest?) hur omfattande det brukar/bör vara. Om hur man sitter där med ett råmanus som stinker skit och inte går att ta i med tång, om hur man tar fram motorsågen och går loss för att skövla ner så mycket värdelös text man bara kan för att eventuellt, kanske, förhoppningsvis hitta ett litet, litet korn av guld där inne någonstans. Sedan kan man utgå från det och jobba vidare. (Om man inte har deppat ihop än).

Inte för att det är fel att bli medveten om att det finns mycket att göra även när råmanuset är färdigt. Men jag märker att jag ibland får en märklig ingång när jag sitter där och ska redigera – jag ska vara redo att ifrågasätta allt, döda alla älsklingar, stryka och gå på. Problemet är bara att det finns mycket jag faktiskt gillar i det här manuset. Jag är inte beredd att gå loss med motorsågen lite på måfå, att stryka bara för sakens skull, för att det liksom förväntas vara skräp. När jag däremot har fått lektörsutlåtandet så småningom, när någon har satt fingret på VAD som behöver förändras, då hoppas jag att jag känner mig beredd att skövla. Men jag är inte riktigt där än. Än så länge gnetar jag bara på med min lista – har kommit ungefär halvvägs nu.

 

 

 

Annonser

16 reaktioner på ”Motorsågsmassaker på måfå?

  1. Jag tycker att det låter alldeles utmärkt. Du har med all säkerhet skrivit manuset så bra du bara kan, i ditt eget tycke, och det du upptäcker att du själv inte gillar står dig fritt att gneta med hur mycket som helst, MEN ja, låt lektören vara den som kommer och tycker tråkiga saker som att ”det här är faktiskt inte så himla roligt som du tycks tro” och ”jag fattar verkligen inte varför hon gör så här” och ”att hon reagerar så här känns inte trovärdigt”. DÅ är det dags att lyssna och lyfta blicken till en annan nivå och försöka ana en okänd, något generisk läsare. Jag reagerar själv illa på kritik, men har till slut tvingats inse att den är alldeles nödvändig.

    Liked by 1 person

  2. Tack! Ja, när du säger det så låter det ju vettigt: Jag har gjort mitt bästa, utifrån det utgångsläge jag hade, och ändrar inte nödvändigtvis uppfattning om hela storyn och alla karaktärerna bara för att den sista punkten är satt. Jag är för övrigt väldigt nyfiken på hur jag kommer att reagera på kritiken… jag är rädd att jag också kommer att ta det rätt så hårt, åtminstone inledningsvis. Men jag VET ju att den behövs för att det ska bli bättre, och i slutändan är det ju det jag vill.

    Välkommen förresten, kul att du hittat hit! 🙂

    Gilla

  3. Ja motorsågen är också svår att ta fram i ett tidigt skede och utan just utomstående proffshjälp. Själv är jag ohjälpligt långsam när det gäller att på riktigt förstå vad som funkar och vad som inte funkar, men sen när bitarna trillar på plats går det nästan av sig självt. Så vänta med motorsågen och lycka till! 🙂

    Liked by 1 person

    1. Åh, vad skönt att höra att jag inte är ensam! Då hoppas jag på att jag liknar dig när det gäller det senare också – att det går desto lättare när det väl har fallit på plats. 🙂 Kul att få följa dig på Debutantbloggen i år!

      Liked by 1 person

  4. ÄLSKAR att du tycker om ditt råmanus och inte känner ett behov av motorsåg i det här läget, eventuellt den här veckans mest peppande läsning 🙂 Jag tror helt klart på att behålla det man gillar och invänta lektören, tycker hen också om det man själv gillade är det ett skönt kvitto på att det man gör fungerar 🙂 Och det som inte går hem blir en bra lektion i vilka darlings man bör göra sig av med.

    Liked by 1 person

    1. Tack! Ja, jag har en känsla av att det kommer tider då man är sugen på att jämna hela manuset med marken, så det är väl lika bra att njuta av en liten stunds förnöjsamhet innan lektören säger sitt…?Haha. 😀

      Gilla

  5. Jag brukar inte ta fram motorsågen i onödan. Bara i de fall då jag känner att det är något allvarlig som skaver. Som i ett manus, där både mannen och kvinnan från början var väldigt tillbakadragna och blyga. Och efter ett tag insåg jag att det inte längre var realistiskt att de skulle få ihop det för ingen av dem skulle våga ta relationen vidare. Alltså blev det en total omskrivning 🙂

    Liked by 1 person

  6. Jag tycker inte nödvändigtvis att man måste gå in med motorsågen på en gång, däremot tror jag att det är bra att hela tiden ställa sig frågan ”varför”.
    Varför är den här scenen/personen/händelsen viktig? Varför reagerar den här karaktären som den gör? Varför väljer jag att börja berättelsen precis här? Varför är den här karaktären som den är? Varför… varför…. varför. Tänk på att du ska kunna försvara manusets vändningar mot ett förlag. När de frågar dig varför det är på ett visst sätt går det inte att säga ”Jag tyckte att det kändes bra” eller ”Det bara blev så”.
    Nu säger jag inte att det är så i ditt fall Sara, min poäng är att fundera om du genom att fråga dig ”varför” kan skruva till en bra scen ytterligare, förstärka något eller lägga in en förändring 🙂
    Kör hårt bruden, jag är övertygad om att ditt manus bara kommer att bli bättre och bättre i takt med att du redigerar. Oavsett om du väljer att gå försiktigt fram i början eller gå in med motorsågen 😉

    Liked by 1 person

    1. Visst har du rätt, och jag sätter mig inte emot vare sig motorsåg eller varför-frågor. 🙂 Det jag menar är bara att det finns olika faser i processen och att det inte alltid är motorsågläge – åtminstone blev det tydligt för mig nu, att jag måste få in mer feedback för att förstå vad som funkar och inte. Nu t.ex., när jag har fått en massa bra från dig att tänka på, är det mycket lättare att se var jag ska gå in och stryka/ändra.

      Sedan håller jag verkligen med om att varför-frågan är viktig, men för mig varierar det mycket hur mycket jag ”aktiverar” den. Mycket när jag skriver synopsis, inte lika mycket under själva skrivandet – då är risken att det blir för fyrkantigt och kreativiteten dör. Alltid lika intressant att diskutera sådant här!

      Gilla

  7. Jag kan förstå precis hur du känner Sara. Jag är där själv i redigeringens fas även om jag har två kapitel kvar att skriva. Det är ditt första råmanus, feedback är känsligt men ack så nödvändigt. Testläsare och lektör är också nödvändigt, tycker jag iaf.

    Om du nu tycker ditt manus är så bra det kan man bli så skicka det till lektör. Och invänta svar därifrån och jobba sedan med förbättringar utifrån det. Det kommer bli bra. Pepp 🙂

    Liked by 1 person

    1. Tack för pepp! Ja, visst är det nödvändigt med respons. Jag har fått bra testläsarrespons till att börja med, så jag har en del att göra även innan jag skickar till lektör. Saker som jag inte hade fått syn på själv, men som jag håller med om till fullo. Sedan bär det av till lektör, spännande! 🙂 Hoppas det går bra för dig också!

      Liked by 1 person

      1. Det låter härligt! Faktiskt tycker jag redigering är roligt. Idag redigerade jag två långa kapitel som trots borttagning blev längre jag har en tendens att utveckla scenerna mera eller tänja på kapitlen.

        Jodå, det går framåt för mig. Skriver just på sista kapitlet. 🙂

        Liked by 1 person

  8. Vad härligt att du gillar ditt manus! Att ta fram motorsågen bara för att ta fram den fyller, som du är inne på, inget (bra) syfte. När saker börjar skava, det är då den kommer fram, och ibland behövs det någon annan som förklarar varför för att man ska se det.
    Eller så kan man göra som jag, låta manuset vila i tre år och vips har en miljon avsågningsbara grenar uppenbarat sig dom spretiga påskfjädrar 😉 Sammanfattningsvis gillar jag din inställning, det är ok = föredömligt, att tycka att man skrivit något bra 👍🏻

    Liked by 1 person

    1. Ja men precis, när de där grenarna visar sig är det ju bra att ha sågen redo. Ingen idé att stå och vifta med den i blindo innan dess. 🙂
      Tre år, vad häftigt att ta upp det igen efter så lång tid och komma på hur det kan redigeras! Bra gjort!

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s