Post it-chock

Ok. Den här omskrivningen, den är ganska omfattande. Det handlar mycket om att vässa, lyfta fram, och i praktiken lägga till. Nya scener ska skrivas (tjohoo!) och pytsas ut på dramaturgiskt lämpliga ställen. Sedan kommer jag också att behöva se över vad som kan eller bör strykas, men det får bli senare tänker jag.

Än har jag inte hunnit sitta så mycket med manuset, men det jag gör nu är att samla ihop de scener som behöver tillkomma. Kort sagt, jag överdoserar post-its och försöker att inte få panik när de ökar lavinartat i antal och gör mina fint flätade trådar allt trassligare. Känslan håller dock i sig; jag är fortfarande glad, motiverad och – inte minst – nyfiken på hur slutresultatet blir.

Någon mer som jobbar med post it-lappar? Tips på hur man får pli på dem?

Hoppas att ni får en trevlig helg!

 

Nu kör vi!

Lektörens utlåtande har kommit! Jag var på jobbet när jag öppnade inboxen och fick syn på det. Tio minuters rast hade jag. Innan hade tanken slagit mig: Vad gör jag om jag är på jobbet och får se att jag fått mail? Visst väntar jag med att läsa, tills jag är hemma och kan läsa i lugn och ro? Ja, det är väl det bästa…

Haha. Jag klickade upp dokumentet utan att blinka och läste så mycket jag bara hann innan det var dags att rusa iväg till nästa lektion. Sedan kom jag farande och läste klart, innan det var dags för lektion igen…

Nu då? Ligger jag i en pöl av tårar på golvet och kvider, med ett sönderrivet manus runt mig? Nej. Jag är SÅ PEPPAD på redigering! Jag har fått massor att tänka på, sådant som jag är säker på kommer att göra manuset mycket bättre. Responsen kändes faktiskt glasklar, jag har fått konkreta förbättringsförslag och påpekanden som gör att det är fantastiskt roligt att fundera över hur jag kan genomföra ändringarna på bästa sätt.

Så nej, jag känner mig inte det minsta sågad. Kanske för att jag har varit så inställd på att få respons på vad som inte funkar optimalt. Men också för att jag fick så fin respons på vad som faktiskt funkar. Uttrycket ”en klar författartalang”, till exempel – kan man göra något annat än fånle resten av dagen efter att ha läst det..? Jag tror inte det.

Är det någon som funderar på att anlita lektör, så kan jag varmt rekommendera Jenny Bäfving. Kunnig, engagerad, proffsig, snabb. Jaha, nu så. Nu åker anteckningsblocket fram – dags att lägga upp en redigeringsplan!

Allt är möjligt

Anledning till dålig uppdatering: feber, hosta och hela huset dränkt i (använda) näsdukar. Så firar vi sportlov…

I måndags skickade jag in eländet chicklit-karamellen till lektör, och nu sitter jag mest och 1) föreställer mig hur hon kliar sig i håret, rynkar på näsan och formulerar nåt i stil med Hej Sara, jag beklagar men din text kvalar inte in för att lektörsläsas. Vänligen fundera på att hitta en annan hobby och 2) googlar och läser om folk vars manus har sågats totalt av lektörer.

Upplyftande, eller hur? Jo, och så 3) skissar på ny idé och nya karaktärer! Det går sådär än så länge, men jag njuter av att befinna mig i stadiet där allt är möjligt. Det är fortfarande oproblematiskt att förkasta hela idén för att jag kommer på något som verkar roligare. Möjligen blir jag lite låst av den där tanken på att hitta den bästa, roligaste, mest unika idén. Egentligen är det väl först när jag har hunnit utveckla idén, gneta på med den ett tag, som känslan kommer att sitta, tror jag. Men vi får se, än så länge brainstormar jag förutsättningslöst. Det enda jag är säker på är den manlige huvudkaraktärens namn, haha.

Hoppas att det går bra för er andra! Vi får väl se om jag vågar mig på att blogga igen och berätta mer när lektörens omdöme har kommit… i annat fall kanske jag bara säger att jag har fel på mailen och aldrig fick responsen, så kan väl ni bara spela med, ok?