Det rör på sig

Jodå, nu är jag igång. Nya scener/trådar/trådstumpar är nedskrivna, färglagda (i word) och fördelade på lämpliga ställen i manuset. Eller ja, när det gäller lämpligheten av ställe har jag inga skyhöga krav på mig själv ännu. Allt är inskrivet i rätt ordning och på platser som borde funka, men jag tänker att jag ändå kommer att behöva se över det sedan. Säkert kommer jag också att upptäcka bättre lösningar medan jag skriver.

Ett bra utgångsläge har jag i alla fall, tror jag. Imorgon ska jag skriva nytt, så får vi se hur långt jag hinner. Känns skönt att äntligen ha fått något slags struktur på hela omskrivnings-/nyskrivningsprocessen, som först kändes mest som ett hot mot den ordning jag så omsorgsfullt skapat.

Och angående post it-lapparna… jag får nog inse att jag inte riktigt behärskar den tekniken. Jag vill gärna se mig själv jonglerande med myriader av dem i olika färger, medan jag tankfullt och med full kontroll på vad jag gör ordnar dem i en dramaturgiskt klockren ordning på ett stort ark. Bilden av det kreativa geniet som kan bringa ordning ur kaoset, eller något åt det hållet. I själva verket är det fortfarande word som har funkat bäst.

Annonser

Dags för ny deadline

Jag har slappat till lite. Uppenbarligen behöver jag deadlines för att få något gjort, så det kanske är läge att sätta ett nytt mål? Tanken är att få till en första redigering (eller ja… andra eller tredje eller vad det nu blir – men sedan lektörens kommentarer) hyfsat snabbt. Sedan får några läsa och lämna synpunkter på det nya, och se hur många logiska luckor och andra oklarheter som har uppstått i samband med redigeringen. Och så på´t igen.

En första omskrivning, alltså. Klart i slutet av april? Inte helt realistiskt kanske, men då har jag åtminstone något att jobba mot. Med det får jag sätta punkt för det här inlägget – återkommer med något längre när jag har kommit en bit på vägen.

Post it-chock

Ok. Den här omskrivningen, den är ganska omfattande. Det handlar mycket om att vässa, lyfta fram, och i praktiken lägga till. Nya scener ska skrivas (tjohoo!) och pytsas ut på dramaturgiskt lämpliga ställen. Sedan kommer jag också att behöva se över vad som kan eller bör strykas, men det får bli senare tänker jag.

Än har jag inte hunnit sitta så mycket med manuset, men det jag gör nu är att samla ihop de scener som behöver tillkomma. Kort sagt, jag överdoserar post-its och försöker att inte få panik när de ökar lavinartat i antal och gör mina fint flätade trådar allt trassligare. Känslan håller dock i sig; jag är fortfarande glad, motiverad och – inte minst – nyfiken på hur slutresultatet blir.

Någon mer som jobbar med post it-lappar? Tips på hur man får pli på dem?

Hoppas att ni får en trevlig helg!

 

Nu kör vi!

Lektörens utlåtande har kommit! Jag var på jobbet när jag öppnade inboxen och fick syn på det. Tio minuters rast hade jag. Innan hade tanken slagit mig: Vad gör jag om jag är på jobbet och får se att jag fått mail? Visst väntar jag med att läsa, tills jag är hemma och kan läsa i lugn och ro? Ja, det är väl det bästa…

Haha. Jag klickade upp dokumentet utan att blinka och läste så mycket jag bara hann innan det var dags att rusa iväg till nästa lektion. Sedan kom jag farande och läste klart, innan det var dags för lektion igen…

Nu då? Ligger jag i en pöl av tårar på golvet och kvider, med ett sönderrivet manus runt mig? Nej. Jag är SÅ PEPPAD på redigering! Jag har fått massor att tänka på, sådant som jag är säker på kommer att göra manuset mycket bättre. Responsen kändes faktiskt glasklar, jag har fått konkreta förbättringsförslag och påpekanden som gör att det är fantastiskt roligt att fundera över hur jag kan genomföra ändringarna på bästa sätt.

Så nej, jag känner mig inte det minsta sågad. Kanske för att jag har varit så inställd på att få respons på vad som inte funkar optimalt. Men också för att jag fick så fin respons på vad som faktiskt funkar. Uttrycket ”en klar författartalang”, till exempel – kan man göra något annat än fånle resten av dagen efter att ha läst det..? Jag tror inte det.

Är det någon som funderar på att anlita lektör, så kan jag varmt rekommendera Jenny Bäfving. Kunnig, engagerad, proffsig, snabb. Jaha, nu så. Nu åker anteckningsblocket fram – dags att lägga upp en redigeringsplan!

Allt är möjligt

Anledning till dålig uppdatering: feber, hosta och hela huset dränkt i (använda) näsdukar. Så firar vi sportlov…

I måndags skickade jag in eländet chicklit-karamellen till lektör, och nu sitter jag mest och 1) föreställer mig hur hon kliar sig i håret, rynkar på näsan och formulerar nåt i stil med Hej Sara, jag beklagar men din text kvalar inte in för att lektörsläsas. Vänligen fundera på att hitta en annan hobby och 2) googlar och läser om folk vars manus har sågats totalt av lektörer.

Upplyftande, eller hur? Jo, och så 3) skissar på ny idé och nya karaktärer! Det går sådär än så länge, men jag njuter av att befinna mig i stadiet där allt är möjligt. Det är fortfarande oproblematiskt att förkasta hela idén för att jag kommer på något som verkar roligare. Möjligen blir jag lite låst av den där tanken på att hitta den bästa, roligaste, mest unika idén. Egentligen är det väl först när jag har hunnit utveckla idén, gneta på med den ett tag, som känslan kommer att sitta, tror jag. Men vi får se, än så länge brainstormar jag förutsättningslöst. Det enda jag är säker på är den manlige huvudkaraktärens namn, haha.

Hoppas att det går bra för er andra! Vi får väl se om jag vågar mig på att blogga igen och berätta mer när lektörens omdöme har kommit… i annat fall kanske jag bara säger att jag har fel på mailen och aldrig fick responsen, så kan väl ni bara spela med, ok?