Stöket

Jag har varit inne på det förut, mina känslor för att hålla på och peta i manuset. Visst, råmanuset var inte färdigt, det var inte perfekt, men det fanns en början och ett slut. Det fanns scener med inledningar och avslutningar och övergångar till andra scener. Och nu sitter jag och stökar till allting genom att skriva nytt som jag ska pressa in på allehanda ställen. Det känns ungefär som att kliva fram till någon som precis har gjort en håruppsättning med några väl valda accessoarer, med uppgiften att trycka dit sju plastrosor och några fjädrar på lämpliga ställen. Utan att förstöra helhetsintrycket.

Men men, nu ska jag skriva på så att jag får det här överSTÖKAT. Så att jag kan skriva ut det på nytt, läsa igenom och få till någon sorts struktur igen.

Hoppas att det går smidigare för er andra! 🙂

Annonser

9 reaktioner på ”Stöket

  1. Åh, redigeringens härliga tid. Det finns inget som att tvinga in lite illrosa plastrosor i bröllopsfrisyren, bra beskrivning för övrigt 😉 Grejen är ju den att när du är klar så kommer det se ut som blommorna alltid suttit där och inte bara det: de skulle saknas om de försvann.
    Jag sliter med att ändra tempus, det du! Som att göra om en pryd bröllopsklänning till en sexig festblåsa, för att hålla mig till temat 🙂

    Liked by 1 person

    1. Ja, låt oss hoppas att det är så det kommer att kännas när det är ”klart” (kommer det någonsin kännas befogat att ta bort de där citationstecknen..?) – att allt som finns där passar in och fyller sin funktion.

      Tempusbyte är inte att leka med! Hela manuset igenom, eller valda delar? Det är intressant hur mycket tempusformen spelar in, tycker jag. Åtminstone i det man skriver själv – jag kan inte minnas att jag har läst en bok och tänkt att det skulle ha varit så mycket bättre om författaren hade skrivit i presens istället. 🙂 Kanske för att författaren i fråga har valt med omsorg? Lycka till med den sexiga festblåsan, den kommer säkert att bli skitsnygg! 🙂

      Liked by 1 person

      1. Nej jag tror aldrig det blir helt klart, men ”klart” kan vara ett state of mind också. Någonstans måste vi sätta punkt!
        Tempusbytet är lite tufft, framför allt finns ju risk att missa delar. Det är ungefär 80 procent av manuset som ska tempusbytas.
        Nej, håller med. Har aldrig reflekterat över tempus i någon bok jag läst, men som du skriver, det kanske författaren har gjort åt oss. Och det är det vi/jag gör nu… för att en läsare ska slippa tänka att jag valt fel tempus, haha.

        Gilla

  2. Haha så bra liknelse! 🙂 Jag försöker blunda för allting sådant just nu och bara försöka få ihop mitt stackars manus så att det överhuvudtaget FÅR en början, mitt och slut. Just nu är det mest lösryckta scener. Jag tänker att jag kommer att få panik lite senare. Än så länge kan jag leva i det underbara förnekelse-landet 😀

    Liked by 1 person

    1. Det låter som en mycket bra strategi att leva i förnekelse så länge det bara går. 🙂 Säkert bättre för kreativiteten än att jobba med självtvivel upp över öronen. Det är väl under redigeringsfasen man SKA vara kritisk, men min redigering består ju än så länge mest av att skriva nytt, så jag skulle behöva försjunka i förnekelse jag också ett tag till… 🙂

      Gilla

  3. Jag bara älskar redigeringen. Är där själv som du vet Sara. Stryker, lägger till kommentarer och skriver nytt ord eller ny mening. Underbart.

    Sara! Jag tror att din text kommer bli mycket bättre efteråt efter redigeringens alla konster. 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s