Tisdagskväll i skrivarlyan

Jag började med det enkla (enkelt som i konkret och fyrkantigt): Uppdatera kapitelöversikten så att den stämmer. Samtidigt skriver jag in tankar om sådant som behöver förändras/förstärkas/strykas/förtydligas/tilläggas. I versaler (ja, det gäller att hitta det sätt som funkar för att hålla koll på sina anteckningar… färgade post-its var som sagt inte min grej. Men tydligen senast tillagda anteckningar i SKRIKANDE VERSALER).

Nu kör jag vidare… andra halvan av kapitelöversikten ska fixas. Bjuder också på ett bildbevis från min skrivarlya (notera hyllorna i hörnet, de är mina egna hyllor som inte övriga familjemedlemmar får inkräkta på med sina Halvan, Pettson, Alfons, Lasse-Maja, Molly Mus, Djuren på bondgården, Djurkompisar eller skumma serieromaner om länder man knappt visste fanns och historiska händelser man förmodligen borde ha koll på).

(Ja, alla barnen är bokmalar, till sin mors stora glädje. Fast de skumma serieromanerna står mannen för).

Den inte fullt så prydliga anslagstavlan väljer jag optimistiskt att betrakta som ett utvecklingsområde.

Lycka till i era skrivarlyor!

skrivarlyan

 

Ostrukturerad sommarlovslägesrapport

I tisdags jobbade jag min sista dag för terminen, så nu har jag alltså sommarledigt. Mycket trevligt! Vi rev igång sommarlovet ganska direkt. I torsdags åkte vi till Vimmerby för att gå på Astrid Lindgrens Värld i dagarna tre – och igår kväll kom vi hem. Idag har det mest handlat om att tvätta, packa upp och handla. Nu har vi några veckor hemma innan det är dags för en vecka på Sicilien. Några småutflykter blir det säkert, men förhoppningsvis också en del skrivande.

Barnböcker, alltså. Har jag varit inne på det förut? Jag minns inte. Hur som helst är det så kul – och tacksamt! – att läsa och analysera dramaturgi, karaktärer, mål och hinder i barnböcker. Och just Astrid Lindgren är jag ett stort fan av. Jag läste en kurs om hennes författarskap på universitetet under lärarutbildningen (den fanns som valbar kurs), och nu när jag får tillfälle att läsa högt för barnen är det ju inte som att jag klagar. Pippi, Emil, Nils Karlsson Pyssling, Lotta, Bullerbyn, Madicken, Karlsson… och nu de senaste veckorna har vi läst Ronja Rövardotter för sexåringen.

Jahaja. Genomläsningen av manuset är för övrigt klar. Jag har en ny lista i punktform att jobba med. Vissa större punkter, andra mindre. (Det här känns väldigt bekant..?) Jag ska försöka att stå ut och vara tålmodig nog att inte bara hafsa ihop någonting, samtidigt som jag hyfsat snart vill ha ut det till testläsare igen. Sedan tror jag faktiskt att jag ska skissa vidare på ny synopsis, variera mig med att tänka helt nytt igen.

Annars har jag nöjet att få testläsa Kristinas manus, något jag också ska slutföra den närmaste tiden. En salig röra av ledighet, redigering och testläsning alltså.

Hoppas att ni andra har fått en härlig start på sommaren!

Att orka hela vägen in i mål

Genomläsningen går bra. Ibland känner jag mig som ett geni, andra gånger… ehm, gör jag det inte. Jag börjar mer och mer tänka på nästa manus. Ni vet, den där känslan när man har skrivit och filat och putsat och fnulat och trilskats med samma text och börjar tänka på vad sköööönt det vore att vara KLAR nu. Och SÅ ofärdigt är det väl inte? Det här skulle väl kunna funka som den färdiga versionen? Visst, jag skulle kunna ändra inledningen och få en annan effekt, men orkar jag? Den jag har nu funkar ju också.

Och jag menar, NÄSTA manus – tänk vad bra DET kommer att kunna bli. Nu när jag har gjort misstag och lärt mig så pass mycket om hantverket och om min egen skrivprocess.

Känner ni så också ibland? Att ni mentalt nästan ger upp om det manus ni har för händer, och visar samma flyktbeteende som jag? (Som om nästa manus kommer att kunna bli till utan slit…) Nej, nu gäller det att samla krafter för att orka hela vägen i mål. Det vore ju orimligt att nöja sig med mindre än att göra sitt allra, allra bästa.