Hej standardrefusering.

Ursäkta avbrottet, tiden rinner iväg. Vardagen är igång, och innan alla rutiner har fallit på plats är det stundtals rätt hysteriskt (inte bara inskolningar, hämtningar och lämningar utan även på jobbet… jaja).

Hur som helst. Idag fick vardagen lite extra krydda eftersom det i min inkorg trillade in en… tadaaaa: Standardrefusering!

Javisst. Tre och en halv vecka behövde förlaget i fråga på sig för att förpassa mitt stackars manus till den stora högen inteintressantöverhuvudtaget.

Vad jag gjorde? Jag googlade ”standardrefusering”, förstås. Läste att ett manus som får en standardrefusering helt enkelt inte håller måttet, och kände mig nedstämd. Läste sedan, på en annan sida, att det inte alls behöver betyda att manuset stinker skit. Det kan helt enkelt vara så att det inte passar in i deras utgivning. Kände mig lite bättre.

Men ändå. Superglatt är det inte. Tar min tillflykt till lektörsutlåtandet (hon är ju ett proffs och hade inte behövt säga väldigt positiva saker om manuset om hon inte menade dem… eller?) och försöker tänka att det säkert var en man som slängde ett getöga på min chicklitkaramell och inte kände sig överväldigad.

Annars tillåter jag mig att tänka självgoda (insiktslösa?) och småbittra tankar idag. Och att äta kanelbulle. Imorgon fortsätter jag skriva synopsis.

Annonser

22 reaktioner på ”Hej standardrefusering.

  1. Grattis och välkommen i klubben 😉 😀
    De flesta av oss har fått standardrefuseringar, alla jag känner som skriver har nog fått det. Jag har sparat mina som pepp, för att de är steg på vägen och de har sagt mig något, jag måste jobba hårdare och bli bättre.
    Jag måste påverka det jag kan och det jag kan påverka är min egen prestation, jag kan bli en bättre historieberättare helt enkelt. Det peppar mig. Sedan styr ingen över förlagens tycke och smak eller trender i tiden, det är vad det är.
    Håller tummarna för att du får napp hos något annat förlag, om inte är det bara att tröska på och skriva mer och ännu bättre. Vi är många som går sida vid sida längs den vägen och med lite tröstande handhållning kommer vi nog fram så småningom. Heja dig! ❤

    Liked by 1 person

  2. Mitt rekord för att bli standardrefuserad är elva (!) dagar. Samma manus som på ett annat förlag blev lektörsläst och refuserat med personligt utlåtande. Så, det handlar nog mest om tycke och smak, eller att de redan fyllt årets kvot för smashing chick-lit-karameller! Hoppas och tror på ditt manus 🙂

    Liked by 1 person

  3. Standardrefuseringar är aldrig kul. Jag önskar jag kunde säga att man vänjer sig, men jag har inte lyckats ännu. Fast hellre en standardrefusering än förlag som inte bryr sig om att svara över huvud taget…

    Liked by 1 person

  4. Usch och blä – men som de andra skriver så behöver det inte betyda nåt alls. Det handlar ju så mycket om tur, vem på förlaget läser ditt manus? Kanske hen har en dålig dag? Inte alls råkar gilla din stil? Etc etc. HEJA! En vacker dag blir du antagen, det är jag övertygad om!

    Liked by 1 person

  5. Upp med hakan Sara och känn dig stolt över att du lyckas skriva färdigt en hel bok. Det krävs mycket engagemang och ett brinnande intresse för att orka med den prestationen. Jag vet! Men du kan alltid ge ut din bok som egenföretagare som jag gör.

    Fortsätt kämpa och skriv för jag vet att du älskar det! 🙂 ❤

    Liked by 1 person

  6. Ja de där har man ju fått ett lass av. Orkar inte ens läsa igenom dem längre :/ Man kan aldrig veta anledningen. Chansen att bli antagen är så försvinnande liten men fortsätter man tillräckligt ihärdigt borde det väl gå till slut!? Men visst är det deprimerande ändå…

    Liked by 1 person

  7. Det går ju alltid att trösta sig med att flera, idag kända och älskade, författare blev refuserade en gång i tiden. Såväl Astrid Lindgren som Fredrik Backman och Simona Ahrnstedt 🙂 När jag tänker efter tror jag inte att jag hört en enda författare säga ”Jo då jag skickade in till fem förlag och alla slogs om att få ge ut mitt mästerverk.” Någon som känner till en sådan författare?
    Jag som har läst kan säga på en gång att du inte har skickat hästskit till förlagen. Tvärtom är din karamell ett bra manus som jag gärna kommer och firar när du blir utgiven och har din releasefest! 😀

    Liked by 1 person

  8. Hej! Hittade din blogg på mitt skrivliv, ska dyka ner i den under lunchen och läsa mer, verkar intressant, och du låter lite som jag fast jag är inte lärare och har fyra barn😉En standardrefusering behöver inte alls betyda att ditt manus är dåligt! Det här är det lilla jag vet, hämtar från intervjuer och förläggare ; det händer absolut att bra manus får standardrefuseringar! De kan tycka att ett manus är bra skrivet men om genren inte passar dem eller de nyss gett ut något liknande eller inte har tid kanske de ändå inte uppmuntrar. De vet att allt utöver en standard väcker enorma förväntningar och då kan det kännas dumt att skicka uppmuntran om de vet att de ändå inte kommer anta det. Så …upp med hakan och skriv på!

    Liked by 1 person

    1. Hej,
      välkommen hit! Vad roligt att du tycker att vi låter lika. 🙂 Jag har tittat in hos dig ibland också, och läst mycket intressant – kul att din bok ska ges ut, stort grattis!

      Och tack, så har jag faktiskt inte tänkt tidigare – att det kan vara dumt att uppmuntra ”i onödan”, om man ändå inte kommer att ge ut det.

      Gilla

  9. Jo, men det kan vara ett skäl, jag har läst det i en intervju med en förläggare på ett av de större förlagen. Däremot finns ju varianten ibland, som jag fått vid några tillfällen, att de skriver något i stil med ” nej tack till detta manus. Men om du skriver något mer vill vi gärna att du skickar det till oss”. Men även för att få en sådan kommentar måste man nog ha lite tur, att personen tycker sig ha tid och har blivit intresserad av något i ditt skrivande.
    Det är lätt att tänka oerhört besvikna och arga tankar när man får refuseringar. Mitt lilla intryck är ändå att de som jobbar på förlagen är väldigt professionella och hårt arbetande men har liten tid att läsa spontanmanus. De gör ju ganska mycket annat också😉📚 När jag blev refuserad en gång av mitt favvo-förlag (som fortfarande inte antagit mig) blev jag så sur att jag skickade ett mejl där jag skrev något i stil med att mitt manus kunde inte vara så dåligt att det bara var värt en standardrefus och avslutade med att de skulle minsann aldrig mer få ett manus av mig! ( ja, det är sant. Ytterst moget och vänligt…men de hade uppmuntrat mig flera gånger och jag var väl trött på att inte nå fram…😬Men ändå..)Vet du vad jag fick för svar? Jag fick hela lektörens utlåtande! De hade visst läst och tagit mitt manus på allvar men det enda jag fick var en standard, till en början. Med den lilla historien och mitt förra inlägg vill jag bara säga att ditt manus kanske inte alls hamnade inteintressantalls-högen! Vad handlar din bok om förresten? Om man får fråga😊 så roligt att höra att du tittar in hos mig ibland, tack🌸

    Liked by 1 person

    1. Men wow, vilken grej! Var bra att du mailade det där väldigt mogna mailet :), så att du fick ta del av lektörens utlåtande -synd om du aldrig hade fått veta att ditt manus gick så långt!

      Tack för input och pepp! Ska försöka komma ihåg att skriva ett inlägg om manuset, tror inte att jag har pratat så mycket om vad det handlar om.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s