Scrivener, barnsliga känslor och delmål

Jag har hämtat hem testversionen (30 dagar gratis) av Scrivener, och håller som bäst på att klicka runt och lära mig. Hittills verkar det lovande, måste jag säga! Organiserat, strukturerat, genomtänkt, överblickbart… skrivinspirationen kommer över mig bara jag tittar på de välordnade listorna och flikarna. Tanken är att börja skriva in planeringen för manuset där, och därefter avgöra om jag vill köpa programmet eller inte. Återstår att se om jag kan hantera digitala post-its med större framgång än jag gör med fysiska!

Det här med att ha manuset hos förlag (och redan ha blivit refuserad) gör den klassiska skriv-schizofrenin sju resor värre. Även i vanliga fall pendlar man ju mellan hopp och förtvivlan, självförakt och hybris. Men nu är dalarna värre, sådär så att jag stundtals tycker att det är lite skämmigt att ha skickat in det. Av och till känner jag mig också som en lättstött, tjurig femåring (typ skyll er själva då, dumma förlag som inte fattar bättre!). Det här är inget jag är stolt över att redogöra för, och det är ingen känsla jag vill bejaka, men den finns där ibland. Sedan fattar jag ju att förlagsfolket är kunniga och kompetenta och inte är ute efter att såga mig personligen, det gör jag ju. I teorin. Och jag fattar också att det jag har skrivit inte är så uselt att förläggarnas ögon har tagit skada av att ögna igenom det. I teorin fattar jag det också.

Hur som helst, mitt i dessa känslosvall blir det inte alltid jättemycket skrivet. I mina lättstötta stunder tycker jag att världen får klara sig utan mina chicklit-karameller, så att jag kan nöja mig med att titta på TV och äta godis.

Men. Jag vill ju skriva, egentligen. Såklart. Därför tänker jag att det är läge för ett delmål. Genomförbart och avbockningsbart så att det blir något gjort i den här skrivstugan.

Jag har ju skrivit 162 (sic!) ord. Anledningen till att det inte har blivit fler är att jag känner att jag behöver planera mer. Målet blir därför att få synopsis och karaktärsskisser klara till den 15/9. Så klara de nu blir så här i början – åtminstone så att jag kan börja på ord 163 och bygga vidare på råmanuset därifrån.

Annonser

11 reaktioner på ”Scrivener, barnsliga känslor och delmål

    1. Haha! Ja, det kanske vore nåt? Jag ska iaf fundera igenom miljön ett varv till, innan jag spikar den. Hittills har jag tänkt samma som i förra (smidigt när karaktärerna rör sig i samma trakter som en själv), men det är ju inget måste. Och man behöver ju inte alltid ta den enkla vägen. 🙂

      Gilla

  1. Jag tror att alla vi som skriver känner igen sig i detta inlägg. Det är verkligen upp och ner. Men du får komma ihåg att du gjort jobbet ordentligt, det ska du vara nöjd och stolt över. Även om refuseringarna kommer beror det inte på att det du gjort är dåligt. Väldigt mycket handlar ju om tajming också, att rätt person ska läsa, känna något för manuset, slåss lite för det o.s.v.
    Jag… ehrm… å andra sidan, har refuserats för att det jag skrivit varit skitdåligt, på riktigt. Jag skäms över i alla fall de två första manusen jag skickade till förlag. Blir röd i ansiktet och svettig nu när jag skriver om det. Hoppas verkligen att de inte har noterat att ”den här människans manus ska i sopkorgen direkt, titta inte för då blir du sjukskriven i en vecka” 😀
    Scrivener verkar bra, ser fram emot fler rapporter om det. Carola Holtan Segerlund har skrivit en del om programmet på sin blogg och hon verkar vara väldigt duktig på det, om du behöver tips av någon, tänker jag 🙂

    Liked by 1 person

    1. Haha, jag tvivlar starkt på att du är svartlistad hos förlagen! Om något visar det väl på en riktig kämpaglöd/ambition att återkomma med flera manus.
      Tack för tips, nu när du säger det tror jag att jag har läst en del av Carolas tips.. ska återvända dit och kolla!

      Liked by 1 person

  2. Aaaaa, så träffande beskrivet, det är många toppar och dalar. Har inne mitt manus jag med, det har dröjt en evighet med svar (eller snarare åtta veckor, så helt normalt, men det KÄNNS som en evighet). Tycker så synd om mig själv en del dagar att jag lätt skulle kunna vinna VM i plååågad konstnär. Andra dagar känns det toppen, som om Nobelpriset i litteratur väntar runt hörnet. Någon borde skriva en bok om det där 😀
    Lycka till med planeringsarbetet, tror starkt på det där 163:e ordet 🙂
    Fråga: Blir det en uppföljare eller nytt?

    Liked by 1 person

    1. Skönt att inte vara ensam! Vi får försöka att härda ut, vi plågade konstnärer/oupptäckta genier. 🙂 Åtta veckor, då kanske ditt manus är ute på lektörsrundor? Hoppas!

      Nästa manus blir nytt! Halva nöjet är att skapa helt nya karaktärer, tycker jag (just nu iaf). Och det första manuset känns verkligen avslutat, det finns ingen spännande tråd att fiska upp och fortsätta med.

      Gilla

  3. Sara om du verkligen tror och tycker ditt manus som (är skrivet) är superbra ska du definitivt ge ut det som egenutgivare. Ge aldrig upp. 🙂 Eller skicka iväg till andra förlag.

    Scrivener har jag inte testat. Tycker det funkar hur bra som helst att skriva i Word. 🙂

    Liked by 1 person

    1. Mm, fast det är just det – om det fortsätter att trilla in refuseringar av den opersonliga sorten, kommer jag nog snarare att tänka att jag kan bättre. Att jag ska utvecklas mer och göra ett nytt försök. Så det finns olika sätt att inte ge upp. 🙂
      Men än ska jag inte ropa hej… inväntar fortfarande några svar. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s