Finputsat eller råaste rått

Att ställa om från redigeringsmode till nyskriv-mode är inte alldeles enkelt, har det visat sig. Jag vet inte hur länge jag har suttit med kapitel ett – inledningen av kapitel ett, om vi ska vara noga – och jag drar slutsatsen att det är redigeringssynen som sitter i. Den där petiga, kräsna.

Saken är den att jag har skrivit en extremt kortfattad version av hela kapitlet. Längre än de summeringar jag har i synopsis, med tänkta repliker och lite sådant inbakat, men ändå så rått så att det knappt ens kan räknas till råmanustext. Replikerna är inte ens utskrivna, utan jag har bara sammanfattat allt (och sedan säger han att… och hon åker hem, för att lite senare ringa och…).

Frågan är nu om jag ska fortsätta pilla med en mer ordentlig version av kapitlet, eller om jag ska försöka mig på att skriva ner några kapitel till i samma form. Synopsis har jag ju redan, så kanske skulle det fungera att bygga ut manuset på det viset, lite i taget?

Synopsis –> längre sammanfattningar av kapitel –> genomläsning för att kolla storyn –> mer på-riktigt-skriv där en replik ser ut som den ska och miljö och gestaltning inte hastas förbi.

Det tål att tänka på… hur gör ni, är ni noggranna från början eller skulle ni greja att skriva ett extremt rått första utkast? Orkar man ta tag i det och göra något läsbart av det sedan?

Annonser

25 reaktioner på ”Finputsat eller råaste rått

  1. Ojojoj, jag tycker att det låter fantastiskt strukturerat i vilket fall som helst! Stadigt och tryggt, utan alltför mycket utrymme att spåra ur. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag önskar verkligen att jag kunde göra så där och tänka ut historien innan jag verkligen börjar skrivandet på allvar. Men för mig handlar alltid allting mest om ATT skriva. Det är först då handlingen och karaktärerna behagar dyka upp. Och språket är för mig en så stor del av det hela att jag i stort sett aldrig bara ”markerar” mig förbi en passage. Allt är alltid blodigt ärliga försök till något ”färdigt”. Det är en pina!

    Det låter väl alldeles utmärkt att prova som du tänker med att skriva längre sammanfattningar av/korta kapitel och på så sätt ta dig igenom hela(?) storyn. I min bransch (systemutveckling) kallar vi det för inkrementell utveckling och det är i praktiken så man gör när man bygger system nuförtiden: Man sätter grunden först, sedan går man på det igen och igen, i flera omgångar tills man får allt finlir på plats. (Typ så.)

    Gillad av 1 person

    1. Inkrementell utveckling, det låter ju fantastiskt fint! Härmed är det det jag kommer att ägna mig åt. 🙂 Och ju mer jag tänker på det, desto bättre känns idén. Att lägga grunden med riktigt fult och korthugget fulskriv, för att sedan kunna skriva ”på riktigt”.

      Det planerade sättet att skriva låter ju otroligt tråkigt och icke-kreativt när man jämför med det du beskriver, haha. Men för mig funkar det. Kan tänka mig att man måste ha nerverna under kontroll när man skriver som du – liksom lita på att det kommer att gå ihop? Kul, hur som helst, att man kan göra så olika!

      Gilla

  2. Eftersom jag är i manusvila under min mest seriösa redigering av ett manus hittills i mitt skrivliv så har jag inte mycket input gällande huruvida redigeringsögonen sitter i när nyskrivet börjar, men det är lätt att tro det i alla fall.
    När det gäller planeringen så har jag gjort utkast till synopsis som ska vila, sedan ska jag jobba vidare med det, för att successivt bygga ut det tills skelettet innehåller alla delar. Bloggar för övrigt om detta med planering i dag 🙂
    Jag tror att Elin har en poäng där, att sättet de bygger system kan appliceras på andra områden än systemutveckling. Exempelvis skrivande. Det är i alla fall den teori jag jobbar efter nu, vi får se hur det går 😀

    Gillad av 1 person

    1. Ja, vad roligt med ett planeringsinlägg! Då har jag något att se fram emot medan jag knegar mig igenom dagens lektioner. 🙂 Ser fram emot att följa din process nu, när vi är i lite samma fas. Och jag håller med om att Elins systemutveckling (inkrani… ehm, ska kolla upp det där tjusiga ordet igen) låter som en bra jämförelse.

      Gillad av 1 person

      1. Ja, det är kul att vara lite på samma ställe i skrivandet. Men jag är osäker på när jag ska börja skriva. Har ju mitt andra manus som vilar, testläses övergripande, ska redigeras ett varv till och sedan ut på ”riktig” testläsning. Vet inte om jag ska börja skriva nytt mitt i allt det. Just nu kör jag noveller som mellanspel 😀
        Ja, vi får google Elins svåra ord, haha.

        Gillad av 1 person

      2. Det där är en svår avvägning, det håller jag med om. När man jobbar med en text är det så lätt att bli uppslukad av den (det är väl lite det som är poängen också…), så det kan vara värt att tänka igenom några varv när det är lägligt att börja. Om man inte är lagd åt det här med att växla mellan skrivprojekt, det verkar ju finnas flera som är bra på det.

        Gillad av 1 person

      3. Mitt mål är ju att växelskriva, vad det lider, för att få så mycket som möjligt gjort. Att sitta och knacka med fingertopparna mot köksbordet och se klockan passera är inte riktigt min kopp te, så att säga.
        Frågan är bara hur jag lägger upp det på bästa sätt, om jag ska ha två manus igång exakt samtidigt eller bara överlappandes, det får jag återkomma om. Just nu lutar det åt överlappande i alla fall, så jag slipper ha dötid under testläsningsfasen.
        Kristina Ohlsson är ju en sådan som skriver på flera projekt samtidigt och är väldigt produktiv, oerhört imponerande. Förstår att Elin var tvungen att fråga henne hur hon jobbar när de sågs på den Piratfesten.

        Gillad av 1 person

      4. Imponerande mål! Det gäller väl bara att hitta det sätt som funkar för en själv. Kristina Ohlsson ja, vilken textmaskin! Verkligen inspirerande – jag minns att hon var med i ett ganska tidigt avsnitt av Skriv en bestseller, kanske ska lyssna på det igen!

        Gillad av 1 person

      5. Det är många av Skriv en bestseller som är värda att lyssna om.
        Jag har gårdagens avsnitt sparat. Blir ett glas vin i eftermiddag och podden, perfekt avslutning på veckan.
        Trevlig helg!

        Gillad av 1 person

  3. Att gå från att putsa ett manus inför förlagsutskick till att skriva råmanus kan vara lite klurigt. För mig är det ofta bättre att lämna det lite för rått än att stå och stampa på samma plats för länge. Ett första utkastet behöver bara få komma ut. När det gäller första kapitlet brukar det ändå vara ett ställe där jag ändrar en hel del i redigeringen trots nogrann planering innan. Jag behöver ha helheten av manuset innan jag vet vad som funkar. Lycka till 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Tack för input! Och precis det jag ville/behövde höra, tror jag, det stärker mig i idén om att bygga ut det bit för bit, utan krav på språk eller gestaltning. Bara handling – för just nu känns det precis så som du säger, att storyn bara behöver komma ut.

      Åh, och så har du ju helt rätt angående första kapitlet… hur många gånger lär man inte skriva om det ändå?

      Gilla

  4. Tycker det är jättesvårt att ställa om från finputs av manus till råmanusskriv. Försöker strunta i allt och bara skriva på när jag skriver råmanus, brukar lägga till ca 30-40% till under första redigeringsrundan, så man kan säga att det brukar finnas en del att jobba på när råmanuset är ”färdigt”. Jag gör så bara för att få ur mig själva berättelsen, och lämnar luckor ibland där det står ungefär att ”här ska Emma och Kim prata om det som hände”. Tycker det är lättare att få till det bra + med känsla, när jag skrivit igenom allt en gång och känner karaktärerna bättre.

    Gillad av 1 person

  5. Efter att ha kommit igång med mitt manus på allvar tack vare din färgfläta så sitter jag nu i samma sits som du ungefär. Har ett gäng scener samt den kronologiska ordningen klar för mig. Jag tror min väg framåt blir att göra som du beskriver, utveckla varje scen lite mer noggrant. Jag gillar å ena sidan struktur och planering, men när jag väl börjar skriva på riktigt så vet jag att jag också sitter sådär och småpillar och duttar med formuleringar direkt. Och jag vet också att jag oftast har lättast att skriva när jag har ett givet mål och syfte – ”den här scenen ska handla om detta” osv. Därför tror jag på den modellen, att skriva synopsis, grova scener och sen ”finformulera mig” fram till ett färdigt utkast. Hoppas det funkar lika bra i praktiken också!

    Gillad av 1 person

    1. Vad roligt, då kan vi följa varandras processer och säkert lära av varandra! Jag tänker att man också säkert kan lura sig själv lite genom att tänka att det bara är handlingen i fokus till en början. I bästa fall släpper prestationsångesten/finputskravet av det, och kanske slinker det av bara farten med några formuleringar som man kan vara nöjd med och behålla efteråt. 🙂

      Gillad av 1 person

  6. Jag kan inte säga att du tänker rätt eller fel, men just nu låter det som att du har låst dig vid att allting måste vara perfekt och att det hämmar dig i ditt skrivande. Tänk såhär, om du inte får ner en text så kommer du inte att ha någonting att redigera. Bättre då att faktiskt få ner orden på pappret, vad som helst, utan att värdera dem. För du kan alltid gå tillbaka senare och rätta till det.
    Så känns det bra och okej att fortsätta som du gör nu, fortsätt. Men gå vidare! Första kapitel skrivs i regel om, eller försvinner för man inser att början egentligen inträffar tidigare, eller senare.
    Själv har jag inte hittat ett arbetssätt som riktigt fungerar fullt ut. Jag bestämmer mig för en plan, men sedan ändras den typ femtioelva gånger och det känns aldrig riktigt som att jag blir färdig 😉

    Gillad av 1 person

    1. Jag känner igen det där med planeringar som ändrar sig ett antal gånger under arbetets gång. 🙂 Och det kan ju vara en bra grej, att man anpassar den efter vad som funkar och hur manuset utvecklar sig.

      Tack, efter alla era kloka råd/kommentarer kommer jag mest troligt att köra vidare med min extremt råa version. 🙂

      Gilla

  7. Min (begränsade men ändå) erfarenhet säger att allt som gör att man kommer framåt är bra. Allt som gör att man kör fast och blir seg och kanske till och med deppig är dåligt. När jag kört fast har det alltid löst sig genom att jag bytt taktik. Har aldrig lyckats lösa ett problem med att fortsätta krocka in i det tills det ”släppt”. Så jag tror stenhårt på att köra på det sätt du känner för just idag. Så får man se sen. Man har någon sorts intuition inom sig är jag övertygad om, som drar en åt ett visst håll utan att man kan sätta fingret på varför. Med andra ord är jag övertygad om att du är inne på rätt spår!

    Gillad av 1 person

    1. Tack!! ”Allt som gör att man kommer framåt är bra” = utmärkt tumregel! Oavsett om det betyder att man får ta paus från datorn för att rita tidslinjer på stora ark, eller att släppa det man trodde att man skulle skriva för att istället ösa ur sig något annat.

      Tack tack!

      Gilla

  8. Du verkar ju vara på banan med hur du vill göra nu. Bra det. Alltid så skönt att landa i en metod. Och en kan ju alltid ändra sig. 😊
    Själv har jag ett råmanus från NaNoWriMon 2013. Då bara skrev jag utan större eftertanke om hur jag skrev. Viktigast var ATT jag gjorde det. Så som jag brukar göra. Svårigheten idag, om jag skulle ta upp det manuset för att arbeta med det, är att det gått lång tid sedan det skrevs. Jag har utvecklats rätt mycket sedan dess och tror det blir för mycket att arbeta om. Hellre betrakta råmanuset som stoff, en sorts synopsis, och skriva ett nytt manus. Så det har jag lärt mig. Har det legat för länge lika bra att skriva om än ”rädda” något som kräver för stor insats. Men om jag skrivit snabbt idag för att få ner en story och direkt plockat upp den för redigering tror jag det skulle funka. 😉

    Gillad av 1 person

    1. Eller hur, det är bra att det går att ändra sig under resans gång! 🙂

      Jag är SÅ imponerad över alla som deltar i NaNoWriMo! Ibland har jag känt mig lockad av utmaningen, men jag tror knappast att jag skulle kunna ro det i hamn. Har du bloggat något om ditt deltagande där? Vore kul att ta del av!

      Och tack för din tankeställare – jag ska ha det i åtanke. Det låter rimligt, att man med en sådan här metod gör bäst i att plocka upp det första utkastet ganska omgående, medan man (förhoppningsvis) fortfarande har någon sorts målbild över hur det kan bli.

      Gilla

      1. Jag tycker Nanon är så rolig. Tänk alla i hela världen som deltar! Helt fantastiskt. Jag har flera inlägg om det. Enklast är nog att söka på NaNoWriMo i min blogg. Jag har ju en sökfunktion så bara att skriva in det man söker. Klart du ska testa att vara med. Om inte annat som en utmaning för dig själv.😊

        Gillad av 1 person

      2. Roligt! Ska botanisera bland dina inlägg, så får jag fundera vidare på om jag ska våga mig på ett försök. Det skulle iofs passa bra i år, med tanke på att jag är i nyskriv-fasen. 😊

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s