Tre bra saker med elakingar

Barnen tittar ibland på ett TV-program som heter Johans fordon. Det är den Johan som hade barnprogram redan när jag var barn, som i varje avsnitt presenterar ett visst fordon. Varje gång enligt mönstret ”Det finns tre bra saker med…” (en bandvagn/en dumper/en cementblandare). Inspirerad av det tänkte jag idag reflektera lite kring det här med elaka människor. I bästa fall är ni andra förskonade från sådana helt och hållet, men i annat fall… varsågoda, här kommer tre bra saker med elakingar:

1. Elakingar ger dig chansen att utvecklas som människa. När jag som nyutexad lärare tampades med ett par föräldrar som verkade ha som enda mål i livet att göra livet surt för mig, sade någon klok kollega: Se det som att de här personerna har dykt upp i ditt liv för att ge dig chansen att träna på ditt tålamod (fritt ur minnet och kanske inte helt korrekt citerat, då det här är några år sedan). Det hjälpte faktiskt. Att tänka så, alltså – huruvida tålamodet blev bättre eller inte kan jag inte säga säkert. Förmodligen landade det på plus minus noll. Men i vilket fall som helst blev de här människorna en lärdom för mig. De gav mig erfarenheter som gör att jag kan tampas med andra elakingar på ett bättre sätt, utan att ta åt mig.
2. Elakingar vidgar dina vyer och ger dig chansen att reflektera kring vad som formar och påverkar oss och hur vi gör våra val i livet. Tacksamt objekt för en skrivarhjärna alltså!
3. Det här hör ihop med punkt två – elakingar är helt enkelt bra manus-stoff. Behövs det antagonister? In med dem i manuset! Som ett plus kan du fnissa inombords nästa gång elakingen beter sig illa (eftersom hen inte har en aning om i vilket konstruktivt syfte du använder elakheterna, säkert inte i linje med elakingens egna avsikter).