Dagens outfit etc

Ärmarna är uppkavlade – bildligt talat, det vill säga. I själva verket har jag dragit på mig en stickad tröja och är redo för ett par timmars redigering. Ibland är det verkligen svårt att avgöra om det man gör blir till det bättre eller inte. Men jag ska försöka klämma in en genomläsning till innan jag skickar tillbaka till förläggaren. Maken har också erbjudit sig att läsa, så det lär han få göra.

Ska försöka låta bli att använda skrivpasset som en ursäkt för att proppa i mig en massa socker, för övrigt. Jag sätter mig lätt i det där jag-är-ju-värd-det-träsket, som slutar med att man har ätit för mycket, för onyttigt och för… onödigt, helt enkelt. Nej, en knäckemacka med ost får duga ikväll.

Och vips blev bloggen en livsstilsblogg! Jag antar att ni ofta har undrat över min outfit och min kost. Nu vet ni – stickad tröja och knäckemacka med ost. (Jag kanske ska hålla det till en skrivarblogg ändå..?)

Annonser

Utmaning antagen

Jodå, jag är kvar! Och jag läser era bloggar med intresse, men är periodvis dålig på att kommentera. Det blir några intensiva veckor av redigering nu – november ut, åtminstone. Det är sannerligen en utmaning. Jag ska ge mer utrymme åt… mycket. Samtidigt som man kan behöva komma in något snabbare i berättelsen. Hp:s reaktioner och känslor behöver förstärkas.

Jag har snart läst igenom hela manuset och kommenterat friskt i marginalerna. Det svåraste är att veta hur mycket nytt jag ska trycka in – hela scener, eller bygga ut de som redan finns? Dessutom behöver jag ta mig en rejäl funderare på den första delen av manuset. Nu när jag närmar mig slutet, märker jag själv att den delen är bättre. Jag måste få till samma röst och stil redan från början, och dessutom tänka igenom dispositionen ordentligt för att dra in läsaren på bästa möjliga sätt.

En utmaning, som sagt. Men just utmaningen är en av de saker jag gillar allra bäst med skrivandet. Det ska inte vara för lätt. Precis som en löprunda – målgången är mest tillfredsställande om man har hunnit bli svettig, andfådd och trött och frågat sig själv ”kommer jag att fixa detta?”

Då och då tänker jag så om manuset också. Men min övergripande inställning, den som jag inte tillåter att påverkas av dagsform och humör, är att jag kommer att fixa detta.

Fattas bara.IMG_0964

Jag high-fivar dottern under senaste loppet!

NaNoWriMon som inte blev av

Jag hade ju någon liten tanke om att köra en smyg-NaNoWriMo light med det nya manuset, och sikta på 20000-25000 ord.

Det blir inte av just nu, men mindre jobb blir det inte för det! Clara är tillbaka, och hon har nu min fulla uppmärksamhet. Jag har skrivit ut hela manuset igen, och påbörjat en första genomläsning med lektörens omdöme bredvid och penna i högsta hugg. Främst handlar det om att lägga till, vilket jag är otroligt tacksam för. Jag slipper stryka en massa darlings, och får istället skriva till en del nytt och bre ut mig ännu mer, det känns spännande. 

Har fortfarande inte riktigt smält att det är någon som ska läsa igen. Det finns en mottagare! Jag får verkligen nypa mig i armen.

Trött och tacksam trettiofyraåring

Kanske beror det på att jag började andas ut och slappna av efter intensivt jobbande – dels mitt eget, och dels makens nattjobb i början av höstlovet, då jag var ensam med barnen under nätterna och större delen av dagarna. Igår, dagen då mannen också skulle få ledigt för veckan, började jag nämligen frysa. Det blev en natt med feber och en dag med huvudvärk, trötthet och ont i kroppen.

Min födelsedag. Kalasplanerna fick ställas in och barnen roade sig istället med att förvandla hela vardagsrummet till en vårdcentral. När jag stapplade upp framåt eftermiddagen, låg alla gosdjuren på en egentillverkad, kvadratmeterstor bår och överallt låg plåster och små, små bitar av sönderklippta sugrör (medicin, givetvis). Det blir onekligen en del att plocka undan efter den typen av lek, men jag älskar att barnen har sådan fantasi och leker så bra ihop.

Hade jag inte varit i det här skicket, hade jag i alla fall hoppat upp och ner och druckit champagne idag – för igår kväll kom en väldigt välkommen present. Respons från förlaget som har haft mitt manus hos lektör. De var fortsatt positiva, och vill gärna läsa igen om jag väljer att jobba vidare med texten utifrån lektörens utlåtande.

(OM, haha). Så nu gör jag en Annika – lämnar pågående råmanus för att jobba vidare med det gamla. Det hela känns hur surrealistiskt och läskigt som helst, men jag är såklart fantastiskt glad också – under den febriga, utmattade ytan. Jag lovar att återkomma med mer konkreta detaljer när jag vet mer!

Lycka till med alla fina manus där ute!