I väntans tider (igen…)

~ Sara Molin

I fredags skickade jag in den omarbetade versionen av manuset till förlaget. En smått surrealistisk känsla! Jag lyckades hålla den deadline som jag själv satt upp. En deadline som visade sig vara i tightaste laget, men som fick mig att sitta med manuset varje kväll. I helgen och igår kväll kändes det nästan konstigt att inte redigera/pilla med kapitelindelningar/korra. Istället har jag

  • firat lillen som blivit stor (två år!)
  • ätit tårta och sett de sista avsnitten av Stranger Things 2 (åh, vilka karaktärer!)
  • börjat springa igen

Nu framåt planerar jag att

  • fortsätta springa
  • låta bli att bita på naglarna i väntan på förlaget
  • kanske kasta ett öga på manus 2 under tiden
  • gå på skrivdejt med mamma, som också skriver (och har testläst mitt manus nästan lika många gånger som jag själv har läst det)
  • dra igång ett öppet instagram-konto  – i nuläget har jag bara ett privat, där jag framförallt lägger ut bilder på barnen

Vi hörs snart igen!

14 reaktioner på ”I väntans tider (igen…)”

  1. Heja! Vilken skön känsla att sätta en deadline och hålla den 🙂 Och vad kul att kunna dela skrivandet med sin mamma! Min mamma läser jäkligt mycket och har nog också en ådra för att skriva (hon har t.ex. satt ihop ett väldigt omfattande kompendium om sin släktforskning där hon i lite mer prosa-stil även skrivit lite historier och anekdoter kring vår släkt) – jag borde absolut ta hjälp av henne ganska snart!

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Tack! 🙂

      Ja, en skrivande mamma är ju guld. Det sägs ju att man inte ska ta hjälp av närstående för att testläsa etc, men jag har fått jättemycket hjälp framåt av mamma. Sedan behöver man såklart kunna lyssna på andra också, men har man väl den hjälpen på nära håll är det ju dumt att inte ta tillvara på den. Så skicka du ditt manus till din mamma! Om inte annat kan det vara ett bra första steg ut ur den trygga, stängda skrivkammaren och låta någon annan läsa. 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara

  5. Snyggt, bra jobbat! Det har varit mest småpill alltså och inte några större ingrepp? Visste du direkt hur du skulle göra eller var det svårt att komma på vilka konkreta ändringar du ville göra? Vore kul att höra lite om processen för mig som inte kommit lika långt (ännu?)!

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna en kommentar