Hur gick det med 2017-målen?

Årets sista dag, och jag sitter här i min ensamhet med ett glas cider och tittar tillbaka på målen jag satte upp för 2017 för ett år sedan. Vi har inte firat nyår de senaste åren – dels för att barnen ändå sover när det är midnatt, och dels för att mannen jobbar skift och har prioriterat att få vara ledig under jularna istället. Det gör mig inte så mycket. Jag kan vara utan fina middagar och trivs bra i mitt eget sällskap (låter det självupptaget eller bara lite stört..?). 🙂

Men det jag gillar med nyår är tanken med att vända blad. Att se tillbaka på året som gått och blicka framåt. Nyårslöften brukar jag inte avge, däremot tycker jag om att sätta upp några mål utifrån det jag vill lägga tid och energi på. Inför 2017 såg målen ut såhär:

  • Redigera färdigt chicklit-karamell 1, efter vändor hos testläsare och lektör
  • Skicka ettan till förlag
  • Skriva synopsis och karaktärsbeskrivningar (det senare slarvade jag med inför mitt pågående manus) till chicklit-karamell 2
  • Påbörja andra manuset
  • Springa 100 mil under året
  • Springa ett halvmarathon

Och jag kan konstatera att fem av sex mål är uppfyllda. Alla skrivmålen är uppfyllda och i april sprang jag mitt första halvmarathon. Det jag inte kan bocka av är de där hundra milen. Det började bra, och efter ungefär ett halvår såg det görbart ut – men sedan hamnade jag ur fas. Minns inte om det berodde på förkylningar eller att jag helt enkelt inte prioriterade löpningen lika högt, men under hösten har det blivit betydligt färre löpturer. Jag är hur som helst glad för de mil som har blivit av, och tänker att jag ska sätta upp ett nytt löpmål för 2018. Något som känns rimligt, men som ändå får träningen att blir något mer än en god tanke.

2018-målen återkommer jag med i januari. Nu ska jag sätta mig i soffan med min cider och börja skriva ner några av dem. Sedan lutar jag åt att plocka fram lite choklad och Simona Ahrnstedts senaste bok.

Gott nytt år! ❤

Annonser

9 reaktioner på ”Hur gick det med 2017-målen?

  1. Låter härligt stört, och jag är precis likadan 🙂 Eventuellt är det mer eller mindre en förutsättning att trivas i sitt eget sällskap om man har tänkt gå i mål med ett manus.
    God fortsättning!

    Liked by 1 person

      1. Ja, det är så jag tänker också – det är bra med ett uttalat fokus. Och vad glad jag blir över din kommentar – jag tänker definitivt fortsätta att blogga! Vill inte vara utan det här fikarummet som våra skrivbloggar tillsammans utgör. 🙂

        Gilla

      1. Ja, det är lätt hänt… man harvar på hur länge som helst, och så när manuset väl är inskickat är det så lätt att bara blicka framåt (eller förlora sig i den eviga väntan), att den där bragden inte blir ordentligt firad. 🙂

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s