Personlighetstesta karaktärerna

Jag gjorde nyligen ett personlighetstest. Sådant brukar vara ganska kul, tycker jag – det blir i bästa fall ett tillfälle ett reflektera över hur man fungerar (och att andra nödvändigtvis inte fungerar på samma sätt, vilket kan vara bra att påminna sig om!).

2018-02-25

Det här blev mitt resultat. Vet inte om jag ska känna mig härligt unik eller knepigt eljest. Hur som helst var det intressant läsning – när man har fått sitt resultat kan man klicka sig vidare för att läsa om hur ens personlighetstyp tenderar att bete sig i en kärleksrelation, som förälder, på arbetsplatsen, med vänner, och så vidare. Gissa vad jag tänkte medan jag läste?

Att jag ska låta mina huvudkaraktärer personlighetstesta sig, förstås! Det är ju ett färdigt verktyg, bara att använda. Inte för att man sedan måste låsa sig vid det som står – allt som står om Advokaten stämmer ju kanske inte klockrent in på mig heller – men jag tror definitivt att det kan ge mycket inspiration och en tydligare riktning. Kanske en annan medvetenhet. Googla ”16 personalities” om ni vill hitta testet!

2018-02-25 (1)

Annonser

Champagne-ögonblicket är här!

Okej, såhär är det. Förlaget som jag har varit i kontakt med om mitt manus, de som varit positiva och velat läsa igen efter omarbetning – de har varit väldigt positiva. Fram till igår har jag bara haft mailkontakt med förläggaren, men hon har pratat om utgivning (!), om än ganska långt fram i tiden. Eftersom jag inte har haft något kontrakt har allt känts så overkligt och skört, så jag har inte velat gå ut med vad vi (hon) har sagt, eller vilket förlag det gäller osv.

Och tiden har tickat på. Jag skickade in den omarbetade versionen den sista november, och fick visserligen svar i december, men fortfarande inget kontrakt och ingen mer info. Ju fler dagar som har passerat sedan dess, desto mer har jag blivit övertygad om att allt var ett missförstånd/har runnit ut i sanden/var ett skämt från förlagets sida (inte helt realistisk tanke kan tyckas, men väntan kan göra en knäpp).

Så. Igår tog jag mod till mig och ringde förläggaren. Hon svarade direkt, visste med en gång vem jag var och var snabb att be om ursäkt för att det dröjt med återkoppling. På grund av tids-/personalbrist har de ännu inte hunnit läsa, men hon lovade att de inte har glömt mig. Och ordet utgivning nämndes igen.

Jag är generellt dålig på att fira saker, och om sanningen ska fram tänkte jag först att nja, jag ska nog vänta med att skåla i champagne tills jag har ett påskrivet kontrakt ändå. Vem vet hur mycket som hinner skita sig längs vägen… Men sedan tog jag mitt förnuft tillfånga. Det här är inget mindre än ett solklart champagne-ögonblick! (Fast själva genomförandet av firandet får bli imorgon). 🙂

P.S. Detaljerna håller jag ändå på tills jag har ett kontrakt att luta mig mot – då lovar jag att återkomma om vilket förlag och allt sådant. Jag har också fått tummen ur och fixat ett skrivar-insta-konto: enchicklitblirtill heter jag där.

P.P.S. Det känns som att det här inlägget borde innehålla betydligt fler utropstecken och versaler. Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat hur stort det här är!

Hoppas att det går bra i era skrivarlyor! ❤

Alla hjärtans semla

Det blev ingen semla igår. Ikväll tar vi igen det! Varsin semla och ett avsnitt av western-serien Godless (med Downton Abbey-Mary) på Netflix, och lyckan är gjord. Efter en stressig dag på jobbet (det kostar på att missa två dagar!), är ett bakverk och en timmes god underhållning lika efterlängtat som välförtjänt, om jag får säga det själv.

teaching

Känsliga läsare varnas

Jag sitter här med träningsvärk i magen och dricker cola. Två mycket ovanliga företeelser i min tillvaro. Orsaken?

Magsjuka.

Småkillarna har haft det, och jag trodde ett tag att vi andra hade kommit undan. Ända till i lördags kväll, när sönerna sov, mannen var på jobbet och jag precis hade stoppat dottern i säng efter melodifestivalen. Illamåendet kom krypande, tills det nådde den där nivån när man hellre kräks än låter bli, bara för att bli av med illamåendet för en stund.

Så var det igång. Det kan förstås inte helt uteslutas att det hela var en reaktion på 90 minuter mello med sjuåringen (”oj, ja hon var också nästan nakenfis… nej, jag vet inte varför… hoppsan, han är också nakenfis… det är säkert varmt där…”). Nu är det över, tack och lov, men jag är helt tömd på energi. Min stackars man jobbade natt lördag till söndag, och kom sedan hem och tog hand om alla barnen hela söndagen – istället för att sova. ”Jag förtjänar inte dig”, mumlade jag någonstans från mina unkna lakan.

Nu försöker jag i alla fall tanka energi (till min hjälp har jag alltså coca cola, och även Gorbys piroger), för att kunna jobba imorgon. Jag tänker att jag ska smygstarta produktiviteten lite redan nu, för att liksom värma upp lite. Nästa kapitel ska skrivas!