Chick lit – tramsigt och korkat eller träffsäkert och klokt?

“Chick lit, från chick (i betydelsen ung kvinna) och lit (litteratur), en litteraturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern, även om det finns undantag. Oftast är böckerna skrivna av kvinnor och riktar sig till kvinnor. Rollfigurerna är inte sällan överanalyserande unga kvinnor som söker perfektion, vare sig det är att hitta en partner, ett jobb eller en lägenhet.”

Så definierar wikipedia genren chick lit. I mina öron låter det både tramsigt och tråkigt. Vill man bli ytterligare avskräckt finns det fler definitioner att hitta. Bibliophilia skriver:

Chick lit associeras även med konsumtion, dyra kläder och skor, och ytlighet, smink och skönhet. Böckerna har ofta rosa eller lila omslag; illustrationer av snyggt klädda kvinnor, skor, väskor eller smink; eller så pryder författaren själv omslaget. Romanerna behandlar kärlek och relationer, hjältinnorna är ofta lite vimsiga och trots sin ålder har de inte riktigt hittat rätt i livet, med varken jobb eller kärlek.

Här känner jag att det hamnar väldigt långt från mig själv. Visst, jag klär mig gärna i något jag tycker är fint. Att handla kan absolut vara trevligt. Men en värld där konsumtionen, ytligheten och märkes-sakerna står mer eller mindre i centrum? Nej. Det kan jag knappast ens relatera till, och om det var hela sanningen om chick lit-genren skulle jag också skriva under på kritiken som då och då kommer fram – den som menar att det är en ytlig och fördummande genre.

Jag vill inte ge bilden av att det jag skriver är tramsigt och korkat. Såklart. Hellre träffsäkert och klokt.

Borde jag låta bli att säga att det är chicklit jag skriver? Kanske skulle feelgood beskriva mina texter bättre? Lektören som läste för förlaget jag har kontakt med, kallade mitt manus för “en fin, fartfylld feelgood”. Lektören som jag vände mig till under min egen redigering, skrev bland annat: “De romantiska trådarna i handlingen är ju som klassisk feelgood”.

Egentligen spelar det ju inte så stor roll vad man väljer att kalla det. Chicklit, feelgood, underhållningsroman eller relationsroman – alla dessa etiketter skulle jag kunna sätta på mina berättelser. Anledningen till att jag har använt mig av chicklit-begreppet, är främst för att det känns mer specifikt än feelgood – att det är avgränsat vad gäller den kvinnliga huvudkaraktären, hennes personliga utveckling och hennes kärlekshistoria. Det här tänker jag när jag tänker chicklit:

  1. Kvinnlig huvudperson
  2. Kärlek, jobb och vänner/familj i fokus
  3. Humor

Jag inser att det finns chicklit-böcker som innehåller många dyra märkesväskor också, men måste mina texter göra det för att höra till genren? Och, kanske ännu mer intressant, måste jag gilla alla böcker i den genre jag själv menar att jag skriver i?

Givetvis inte, det vore ju väldigt konstigt. Vulpes Libris skriver om kärleken till genren, men lyfter samtidigt fram fem saker hon/de har väldigt svårt för (okej, “hate” är ordet som används) i samma genre: Sex, Stereotypes, Snobbery, Slapstick och Shopping. Den artikeln blev lite av en aha-upplevelse för mig. Jag gick från att fundera över att helt enkelt stryka “chicklit-karamell” från bloggens rubrik, till att inse att det är fullt möjligt att älska genren, utan att för den sakens skull älska alla böcker som hör till den. Självklart, kanske kan tyckas. Jag älskar choklad, det är bland det bästa jag vet. Vit choklad gillar jag inget vidare, dock. Men det gör inte att jag inte kan säga att jag älskar choklad.

Avslutningsvis citerar jag Write Divas, som definierar chicklit på ett betydligt mer uppfriskande, positivt sätt än svenska wikipedia:

More any other genre chick lit is a personal accounting of all things familiar to the shared experience of womanhood. It is a celebration of our lives, our heartbreaks, and our friendships.  Chick lit reminds us why it is an honor to be a woman, why our friends are the best and most constant thing to ever happen to us, and why we keep getting up each morning to face another day. It’s real. And what’s more, it’s a genre that expresses why our lives should be fearlessly experienced, laughed at, and never taken for granted.

 

Annonser

17 reaktioner på ”Chick lit – tramsigt och korkat eller träffsäkert och klokt?

  1. En författare som ju ofta klassas in i chic lit genren är ju Marian Keyes. Fast jag har alltid tyckt det känts lite missvisande. Hon väjer ju inte från svåra ämnen som missbruk, sorg, självskadebeteenden, depression, kvinnomisshandel samtidigt som det paketeras i chic lit formatet. Men som du säger, det kan ju vara både och, eller allt. Bara på lite olika sätt. Och på ditt sätt. 😊

    Liked by 1 person

  2. Det skulle ju kunna översättas till typ thrillers skrivna av män:
    ”Thrillers associeras med konsumtion, dyra kläder och skor, och ytlighet, muskler. Böckerna har ofta svarta eller mörka omslag; illustrationer av coolt klädda män, skor, vapen eller explosioner” Etc etc, Bara det att det inte skulle uppfattas som särskilt negativt.

    Fin parallell där med chokladen föresten, och jag håller helt med 🙂

    Liked by 1 person

  3. Chic lit är ju en grym genre, även om jag själv inte ”hittar” så bra i den. Blir lätt att man väljer en deckare när man väl står i bokhandeln, de marknadsförs så hårt och man vet vad man får, de känns ofta som ”säkra kort”, jada jada… Jag vilbldigt gärna att mitt manus jag jobbar med nu ska kunna kvala in som en chic lit. Men det spårar ur lite på slutet och blir ett ganska mörkt relationsdrama. Vet du vad som ”gäller” ifråga om slut inom chic lit genren? Finns några tumregler eller sånt man absolut bör undvika?

    Liked by 1 person

    1. Ja, deckarna syns mycket, minst sagt, 😀 Jag vet inte om det finns någon sådan tumregel, egentligen. Spontant tänker jag att chicklits i regel slutar ljust och lyckligt – böcker som tar en annan vändning och istället slutar sorgligt tänker jag själv mer på som relationsromaner, eller något ditåt. Men jag har inga belägg för det alls, det är bara en känsla. 🙂

      Liked by 1 person

  4. Jag har mest svårt för att många ser ner på genren för att det oftast är skrivet av en kvinna, om en kvinna och handlar om relationer. Helt som om kvinnor är de enda som har relationer?! Fattar inte.

    Liked by 1 person

    1. Håller helt med! Har länge tyckt att det är så märkligt det där, att relationer och kärlek ses som tramsigt i litteraturen. Hur många ser det som tramsigt i verkliga livet? Hur många har inte upplevt en omvälvande förälskelse? Och, som du påpekar – har inte män relationer som berör dem..?

      Liked by 1 person

    1. Jag brukar gilla färgglada omslag, men det finns vissa illustrationer som verkligen ger bilden av att det är en dyr-väska-dyrt-smink-bok, och de böckerna brukar jag också välja bort. Nästan läskigt hur mycket ett omslag kan betyda!
      Vad kul att du är nyfiken! ❤ Förhoppningsvis får du läsa så småningom! Och dito – jag blev väldigt nyfiken på din romance-idé, hoppas att du gör något av den! 🙂

      Liked by 1 person

  5. Jamen, det är väl ändå typiskt, att det talas i något nedsättande ordalag om sådant som det inte är det minsta fel på! Bara för att det i typfallet är kvinnor som läser/skriver/gillar. Hurra för Write Divas!

    Jag älskar chicklit! Har skrivit tre fullständiga (varav två visserligen urusla) outgivna manus och jag kommer aldrig att sluta skriva i den genren. Om jag skriver utan att på något vis medvetet försöka hålla mig till en annan genre, så är det chicklit som kommer ut. Det bara blir så.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s