Förnöjsamheten och redigeringen

Jag är en person som har lätt att nöja mig. Det är sällan jag strävar efter perfektion. När min man och jag gifte oss för snart nio år sedan, hade vi båda en rätt avslappnad inställning till det hela, och tyckte att huvudsaken var att vi blev gifta och att vi och gästerna fick en trevlig och rolig dag. Jag provade inte en enda brudklänning innan, utan såg en bild på en jag gillade och klickade hem den från Kina. (Något mer kräsen var jag i valet av brudgum, kanske är bäst att tillägga).

Jag har aldrig varit insatt i märkesväskor eller fina viner eller modernt porslin eller vilken restaurang som fått högst betyg. Ikea och H&M funkar oftast väldigt bra, liksom.

Den här förnöjsamheten ser jag till största delen som något positivt. Men – och det här har gått upp för mig alltmer under det senast året, då jag har jobbat en hel del med redigering – i skrivandet ligger den mig i fatet.

I sluttampen av varje redigering (för ja, nu har det blivit ett antal) har jag fått kämpa mot min egen förnöjsamhet lathet. Listor är gjorda, prydliga i punktform, där jag har skrivit vad som ska fixas i varje kapitel/scen. En massa jobb är redan gjort, alltså. Och så när jag väl sitter där och ska bocka av punkterna, så tänker jag gärna, att ”nja, fast det här är väl inte så pjåkigt egentligen. Dessutom finns det ju en tanke med övergångar etc, så om jag börjar peta i det blir det så rörigt, och så mycket att fixa…”.

Det är lite samma grej som när jag är ute och springer, och efter fem kilometer börjar tänka ”fem kilometer är ju bättre än inga kilometer… jag kanske ska nöja mig så här?” – fastän jag vet att jag har mer att ge.

För jo. Jag har mer att ge. Jag skulle kunna sätta punkt nu och tänka att det är good enough, men när det handlar om att skicka manus till förlag räcker liksom inte good enough. Det måste vara så bra det bara kan bli.

Det finns många utmaningar i skrivandet. Hitta idéer, utveckla dem, få koll på händelsekedjan, fördjupa karaktärer, få liv i dialogen, gestalta trovärdigt och smidigt, etc, etc… Jag tar mig gärna an dem alla. Men det här kan nog vara en av de största utmaningarna för mig; att orka kämpa hela vägen in i mål. Att inte nöja mig med ett bra manus, när jag vet att det kan bli strålande.

tryharder

 

 

Annonser