Förnöjsamheten och redigeringen

Jag är en person som har lätt att nöja mig. Det är sällan jag strävar efter perfektion. När min man och jag gifte oss för snart nio år sedan, hade vi båda en rätt avslappnad inställning till det hela, och tyckte att huvudsaken var att vi blev gifta och att vi och gästerna fick en trevlig och rolig dag. Jag provade inte en enda brudklänning innan, utan såg en bild på en jag gillade och klickade hem den från Kina. (Något mer kräsen var jag i valet av brudgum, kanske är bäst att tillägga).

Jag har aldrig varit insatt i märkesväskor eller fina viner eller modernt porslin eller vilken restaurang som fått högst betyg. Ikea och H&M funkar oftast väldigt bra, liksom.

Den här förnöjsamheten ser jag till största delen som något positivt. Men – och det här har gått upp för mig alltmer under det senast året, då jag har jobbat en hel del med redigering – i skrivandet ligger den mig i fatet.

I sluttampen av varje redigering (för ja, nu har det blivit ett antal) har jag fått kämpa mot min egen förnöjsamhet lathet. Listor är gjorda, prydliga i punktform, där jag har skrivit vad som ska fixas i varje kapitel/scen. En massa jobb är redan gjort, alltså. Och så när jag väl sitter där och ska bocka av punkterna, så tänker jag gärna, att ”nja, fast det här är väl inte så pjåkigt egentligen. Dessutom finns det ju en tanke med övergångar etc, så om jag börjar peta i det blir det så rörigt, och så mycket att fixa…”.

Det är lite samma grej som när jag är ute och springer, och efter fem kilometer börjar tänka ”fem kilometer är ju bättre än inga kilometer… jag kanske ska nöja mig så här?” – fastän jag vet att jag har mer att ge.

För jo. Jag har mer att ge. Jag skulle kunna sätta punkt nu och tänka att det är good enough, men när det handlar om att skicka manus till förlag räcker liksom inte good enough. Det måste vara så bra det bara kan bli.

Det finns många utmaningar i skrivandet. Hitta idéer, utveckla dem, få koll på händelsekedjan, fördjupa karaktärer, få liv i dialogen, gestalta trovärdigt och smidigt, etc, etc… Jag tar mig gärna an dem alla. Men det här kan nog vara en av de största utmaningarna för mig; att orka kämpa hela vägen in i mål. Att inte nöja mig med ett bra manus, när jag vet att det kan bli strålande.

tryharder

 

 

Annonser

12 reaktioner på ”Förnöjsamheten och redigeringen

  1. Haha jag är lite likadan, ingen perfektionist precis (fastän jag länge trodde jag är det). Men jag tror nog en innerst inne vet vilka grejer som är viktiga att fixa och vilka som är mindre viktiga. Heja!!

    Liked by 1 person

  2. Hihi, det här inlägget skulle kunnat handla om mig 😀 Jag gör exakt likadant. Även om jag gillar att redigera, och lägger bisarrt mycket tid på det, så nöjer jag mig gärna och petar med småsaker i stället för att ta tag i större problem.

    Liked by 1 person

  3. Vad det var roligt att läs det här inlägget! Hur olika kan det inte vara 😉 Jag är väldigt mycket som du med joggningen (och ett fåtal andra saker), men när det kommer till skrivandet och annan kreativitet är jag nästan sjukligt perfektionistisk. Därmed inte sagt att jag inte kan vara både lat och förhoppningsfullt naiv emellanåt, men överlag vill jag verkligen hela tiden att det jag gör ska vara så bra som det bara är möjligt, och helst lite till. Det är därför jag är så fruktansvärt långsam på att skriva ett första utkast: jag kan inte låta bli att hela tiden redigera i texten medan jag skriver. Aaargh. Sjukt irriterande vana. Jag börjar bli bättre på att låta bli, men jag är långt ifrån framme än. Jag tycker det är så coolt att andra kan ha det precis tvärt om.

    Liked by 1 person

    1. Kul att höra hur det funkar för dig – och, som du säger, att det kan vara så olika! Fast visst känner jag igen känslan du beskriver också. Grundinställningen är ju att vilja få det så bra som möjligt, men det är något i slutet av redigeringsprocessen som får mig att vilja ta genvägen in i mål. Det beror nog mycket på att jag är så trött på min text vid det laget – kombinerat med en längtan att få iväg det. 🙂

      Gilla

      1. Ja, jag måste ju ärligt erkänna att jag hittills aldrig lyckats färdigredigera ett helt manus. Det beror nog delvis på min perfektionism, men antagligen mest på att jag de senaste kanske sju, åtta åren jobbat med ett manus där jag hela tiden letat mig fram i historien, och fortfarande är det precis det jag gör, även om jag nu har lämnat exakt det manuset för en tid och börjat skriva på boken som tidsmässigt utspelar sig innan den, i samma stad och med ungefär samma karaktärer. Ibland läser jag om folk som säger som du, just att de blir trötta på sitt manus och bara vill ”få iväg” det, och jag kan lite längta efter att ha den känslan. Hoppas att jag får uppleva det någon gång, och hoppas att du lyckas göra ditt manus hundra procent så bra som det bara är möjligt!

        Liked by 1 person

      2. Åh, vad spännande med den typen av skrivprocess! Jag tänker mig att det är författare som du som sedan ger ut de geniala berättelserna. 🙂 Hoppas att du kommer i mål, tids nog! Och tack snälla!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s