Från dumpad till antagen

IMG_8535

Att jag för ett år sedan satt och väntade på ett kontrakt som aldrig kom, har jag ju berättat förut. Det var ett förlag som ville ge ut mitt manus som pocket, e-bok och ljudbok. När förläggaren till slut hörde av sig med beskedet att de tyvärr inte kunde ge ut det ändå, ursäkta så hemskt mycket, så blev jag självklart väldigt besviken. Samtidigt visste jag med en gång när jag läste mailet, att jag inte tänkte ge upp. Förläggaren i fråga hade också vänligheten att förmedla en kontakt till en person på ett annat förlag. Den kontakten betydde väldigt mycket för mig, eftersom den gjorde att hoppet levde vidare.

Jag skickade manuset till den nya kontakten, och fick svaret att hon gillade. Det visade sig dock att hon var redaktör på förlaget, så hon skickade manuset vidare till en förläggare. Efter ett tag kom svaret från förläggaren – även hon gillade (här kände jag, trots min status som nydumpad, att jag hade ett riktigt flyt. En tå inne i förlagsvärlden, ändå!). När det gällde tryckta böcker var deras utgivningslista rätt full, fick jag veta, men hur ställde jag mig till att ge ut manuset som (enbart) ljudbok? Ja, inte var det läge att vara otacksam i alla fall! Det lät ju helt klart mer tilltalande än att det inte skulle bli något alls – även om jag egentligen ville att det skulle ges ut även i fysiskt format.

Jag svarade att det lät intressant. I samma veva hade jag dock dragit igång (ännu) en ordentlig redigering, efter att ha fått lite nya idéer om vilken känsla jag ville åt i manuset. Jag bad därför att få återkomma när den nya versionen var klar.

Sagt och gjort – efter redigeringsvändan, under vilken manuset bland mycket annat fick en ny arbetstitel, skickade jag in manuset till förläggaren. Men eftersom jag inte riktigt kunde släppa tanken på utgivning i fysiskt format, skickade jag även in det till tre andra förlag. Jag berättade som det var: Att ett annat förlag hade velat ge ut men sedan ändrat sig, och att jag hade en kontakt som var intresserad av att ge ut i ljudboksformat, och att manuset var omarbetat – var de möjligtvis intresserade av att läsa?

Jag fick ett ganska snabbt tack, men nej tack. Svaren från de andra två var betydligt mer hoppingivande. Ja, det lät intressant. När behövde jag svar? Så inledde jag en kontakt även med dessa. En av de två föll dock bort på vägen – jag fick ett mail ganska långt senare, där den förläggaren bad så hemskt mycket om ursäkt för att hon hade glömt bort mig. Det gjorde mig ingenting just då, eftersom den andra som visat intresse var fortsatt intresserad. Jag skrev till den första förläggaren (som ville ge ut på ljud) och berättade att det fanns ännu en intressent, eftersom det kändes schystast att köra med öppna kort.

Den förläggaren återkom i början av december – med ett avtalserbjudande! Eftersom det var det första bokavtal jag sett i mitt liv, var jag tvungen att ställa några följdfrågor. Varför stod det om bokutgivning i tryckt form?

Svar: För att de ville ge ut boken även i fysiskt format. Hur galet?! Här satt jag alltså med ett avtalserbjudande, som lovade allt jag kunnat drömma om. Och vad svarade jag? ”Tack, jag måste bara kolla med den andra förläggaren innan jag lämnar besked.” Helt vansinnigt.

Så jag hörde av mig till den andra förläggaren igen, och jag fick ett avtalserbjudande även därifrån. Förlaget i fråga var Norstedts, och jag valde att tacka ja till dem. (Alltså, jag hör ju själv hur sjukt det här låter – jag VALDE Norstedts?!). Till saken hör att det rörde sig om två seriösa förlag, och två genomtrevliga förläggare med riktigt bra respons på mitt manus. När jag kontaktade den första för att tacka nej, kände jag mig som Bachelor som i sista avsnittet har blivit kär i två personer och behöver bryta med en av dem (okej, löjlig liknelse, men jag hittar ingen bättre). 🙂 Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att jag skulle behöva tacka nej till ett avtal, och det kändes faktiskt tråkigt.

Men det var INTE tråkigt att tacka ja. I torsdags skrev jag på, och nu ska jag ägna kommande dagar, veckor, åt att försöka förstå vad som hänt.

Och så vill jag tillägga en sak. Jag kanske låter skrytig i det här inlägget. Det känns svårt att skriva det utan att låta så. MEN. Mitt manus är inget mirakel. Det är ett manus som för ett och ett halvt år sedan blev standardrefuserat av många förlag, men det är också ett manus som jag har jobbat igenom väldigt många gånger. Jag har hört en del säga, att om man bara får standardrefuseringar så räcker manuset helt enkelt inte till. Det tror jag inte på. Jag är glad att jag inte tror på det, för om jag hade gjort det hade jag gett upp.

Tack till alla fina bloggisar för hejarop och stöd längs vägen. Hoppas att ni vill fortsätta hänga med på resan!

IMG_8117

Annonser

12 reaktioner på ”Från dumpad till antagen

    1. Haha, ja, det är helt klart mer än jag vågat hoppas på! 🙂 Vet bara på ett ungefär, och får inte säga för mycket än – men det blir inte i brådrasket precis. Återkommer när jag vet mer!

      Gilla

  1. Så grymt häftigt, du är verkligen värd detta efter allt slit! Klart man vill höra denna lyckliga historia efter alla motgångar, hoppas du hinner fortsätta blogga om den fortsatta processen. Gläds med dig!! Fasiken vad cool du var och förhandlade parallellt med förlagen, inte helt lätt att ha is i magen att bolla förlag, flera samtidigt dessutom. Riktigt roligt och just de goda nyheter jag väntat/gått och hoppats på här i din blogg!! 🥂

    Gilla

  2. Hurra hurra hurra! Jag visste hela tiden att det skulle gå vägen! Så otroligt välförtjänt och jag är så HIMLA glad för din skull.

    Själv tänker jag så här (utan att alls förminska din talang): det är inte alltid de mest talangfulla och bästa skribenterna som blir utgivna, utan de som vägrar ge upp. Att vara redo att bearbeta texten, lära sig, ta till sig kommentarer och revidera den egna utgångspunkten är ett av författarens viktigaste verktyg. Väldigt få texter blir till av endast talang och i total ensamhet. Det ligger svettigt arbete bakom det mesta. HEJA! ❤

    Liked by 1 person

    1. Tack snälla du! Ja, så är det ju – det krävs hårt arbete, envishet och tålamod. Faktiskt inte alltid mina starkaste grenar, men tydligen älskar jag skrivandet tillräckligt mycket för att inte ge mig. 🙂 ❤

      Liked by 1 person

  3. Om du har ngr minuter över vore det sååå kul att höra vad som händer nu för dig! Är väldigt nyfiken. Väntar du eller skriver om? Om du väntar vet du hur länge och på vad eller kan det dimpa ner nåt närsomhelst? Om du väntar, måste du låta bli nu att pilla själv i manuset eller kan du fixa med det du själv vill & känner så länge? Skulle vara svårt att hålla sig undan manuset när det är antaget tänker jag mig, eller!? Grattis igen!!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s