Scrivener, barnsliga känslor och delmål

Jag har hämtat hem testversionen (30 dagar gratis) av Scrivener, och håller som bäst på att klicka runt och lära mig. Hittills verkar det lovande, måste jag säga! Organiserat, strukturerat, genomtänkt, överblickbart… skrivinspirationen kommer över mig bara jag tittar på de välordnade listorna och flikarna. Tanken är att börja skriva in planeringen för manuset där, och därefter avgöra om jag vill köpa programmet eller inte. Återstår att se om jag kan hantera digitala post-its med större framgång än jag gör med fysiska!

Det här med att ha manuset hos förlag (och redan ha blivit refuserad) gör den klassiska skriv-schizofrenin sju resor värre. Även i vanliga fall pendlar man ju mellan hopp och förtvivlan, självförakt och hybris. Men nu är dalarna värre, sådär så att jag stundtals tycker att det är lite skämmigt att ha skickat in det. Av och till känner jag mig också som en lättstött, tjurig femåring (typ skyll er själva då, dumma förlag som inte fattar bättre!). Det här är inget jag är stolt över att redogöra för, och det är ingen känsla jag vill bejaka, men den finns där ibland. Sedan fattar jag ju att förlagsfolket är kunniga och kompetenta och inte är ute efter att såga mig personligen, det gör jag ju. I teorin. Och jag fattar också att det jag har skrivit inte är så uselt att förläggarnas ögon har tagit skada av att ögna igenom det. I teorin fattar jag det också.

Hur som helst, mitt i dessa känslosvall blir det inte alltid jättemycket skrivet. I mina lättstötta stunder tycker jag att världen får klara sig utan mina chicklit-karameller, så att jag kan nöja mig med att titta på TV och äta godis.

Men. Jag vill ju skriva, egentligen. Såklart. Därför tänker jag att det är läge för ett delmål. Genomförbart och avbockningsbart så att det blir något gjort i den här skrivstugan.

Jag har ju skrivit 162 (sic!) ord. Anledningen till att det inte har blivit fler är att jag känner att jag behöver planera mer. Målet blir därför att få synopsis och karaktärsskisser klara till den 15/9. Så klara de nu blir så här i början – åtminstone så att jag kan börja på ord 163 och bygga vidare på råmanuset därifrån.

Annonser

Tack! <3

Först och främst måste jag bara rikta ett stort och varmt TACK till alla skrivarkolleger som har uppmuntrat och peppat efter det senaste inlägget. Jag känner mig överraskande lätt om hjärtat trots refuseringen, säkert mycket tack vare er. ❤

Nu ska jag spinna vidare på mitt nya synopsis. Häromdagen tog jag faktiskt mina första, stapplande steg i självaste råmanuset. Är uppe i hela 162 ord! Men även om det var riktigt kul att sätta igång, tror jag att jag har en del att vinna på att jobba vidare med planeringen ett tag. Det kommer nya tankar och idéer hela tiden, stora som små, innehållsrelaterade och formrelaterade, och det är väl lika bra att låta så mycket som möjligt landa innan jag hastar iväg, tänker jag. Risken är annars att de goda idéerna och fiffiga trådarna dyker upp senare under processen och jag får skriva om. En risk som i och för sig alltid finns där (och visst kommer jag att behöva skriva om vissa saker), men man kan ju försöka att minimera risken. Om man som jag gillar att skriva efter ett detaljerat synopsis, det vill säga. Jag beundrar dem som kan skriva mer eller mindre helt på känsla och intuition, men så modig är inte jag.

Jag funderar även på att kolla upp Scrivener och se om det kan vara bra att ha under planeringsfasen. Får se hur det blir med den saken.

Åh, och så en lustig grej. Mitt andra manus behövde ett arbetsnamn när jag skulle skapa dokumentet, och jag drog till med Blod, fett och dårar. Hade då ingen koll på att Max Landergård, som gästbloggar på Debutantbloggen idag, nyligen gav ut en roman med titeln Blod, tvätt och dårar. Får eventuellt tänka ut ett nytt arbetsnamn, haha.

Hej standardrefusering.

Ursäkta avbrottet, tiden rinner iväg. Vardagen är igång, och innan alla rutiner har fallit på plats är det stundtals rätt hysteriskt (inte bara inskolningar, hämtningar och lämningar utan även på jobbet… jaja).

Hur som helst. Idag fick vardagen lite extra krydda eftersom det i min inkorg trillade in en… tadaaaa: Standardrefusering!

Javisst. Tre och en halv vecka behövde förlaget i fråga på sig för att förpassa mitt stackars manus till den stora högen inteintressantöverhuvudtaget.

Vad jag gjorde? Jag googlade ”standardrefusering”, förstås. Läste att ett manus som får en standardrefusering helt enkelt inte håller måttet, och kände mig nedstämd. Läste sedan, på en annan sida, att det inte alls behöver betyda att manuset stinker skit. Det kan helt enkelt vara så att det inte passar in i deras utgivning. Kände mig lite bättre.

Men ändå. Superglatt är det inte. Tar min tillflykt till lektörsutlåtandet (hon är ju ett proffs och hade inte behövt säga väldigt positiva saker om manuset om hon inte menade dem… eller?) och försöker tänka att det säkert var en man som slängde ett getöga på min chicklitkaramell och inte kände sig överväldigad.

Annars tillåter jag mig att tänka självgoda (insiktslösa?) och småbittra tankar idag. Och att äta kanelbulle. Imorgon fortsätter jag skriva synopsis.

I väntan på nyckelscener

Jag har tagit det väldigt piano i den här så kallade uppstartsfasen (som, om man ska vara petig, även skulle kunna benämnas som en liten vilopaus). Något ordentligt synopsis har jag inte börjat skriva ännu, utan det enda jag har antecknat är lösa scener, en del karaktärsskisser och grovhuggna idéer. Fördelen med att starta upp så här sakta är att jag har hunnit komma på det klara med flera nyckelscener. De poppar upp i huvudet när jag går runt och pysslar med saker här hemma, sitter på cykeln till jobbet eller nattar barnen. Utifrån de scener jag hittills har kommit på (på det här mycket smidiga, smärtfria sättet!) börjar jag nu känna att det är läge att börja skriva den/t där synopsisen/synopsen/synopsiset.

Därefter är planen att fila lite mer på karaktärsbeskrivningarna innan jag börjar med råmanuset. ÄLSKAR den här fasen!

Nyförälskelsen

Nu när Clara är på besök hos förlagen, är det dags för mig att börja hänga med Diana. Det gör jag inledningsvis genom att skriva ner mina idéer i den här fina anteckningsboken. Lite karaktärsskisser, väldigt översiktliga dramaturgiska kurvor och viktiga scener. Det är fantastiskt kul, kanske för att jag än så länge är i nyförälskelsefasen. Idag var vi även på en liten loppis-turné. Jag fyndade ett par färgglada plagg och en pocket för två kronor (pocketen, dvs, totalt blev det nog en sjuttio spänn… 😅).

Nu blir det lite soffhäng och en kopp te (som jag ska försöka låta bli att spilla ut).

Trevlig kväll på er!

Jag gjorde det!

Gårdagens skriv-/redigeringspass inleddes med att jag spillde ut hela min kopp med te, vilken resulterade i att jag fick dra ut skrivbord och hylla och torka golv, väggar, möbler och skrivare.

Det slutade desto mer spännande, med att jag skickade in manuset till två förlag!! Strax före midnatt. Jag övervägde att vänta till idag för att inte framstå som den där slarviga studenten som gör allt i sista minuten, men jag kom fram till att det förmodligen inte har så stor betydelse i det här sammanhanget huruvida jag skickar in på morgonen eller på kvällen.

Idag har jag hur som helst skickat in till tre förlag till, men där får det räcka för nu. Nu ska jag njuta en stund innan jag går vidare till manus 2.

Hurra!!

(Och som ett minne av den stora dagen lär väl min skrivhörna dofta svagt av grönt te med ingefära hädanefter).

Hemma (i skrivarlyan) igen!

Sent i lördags kväll kom vi hem igen – trötta, nöjda och glada. Vi hade en fantastisk vecka i Cefalù på Sicilien. Skönt att få ladda på med energi! Jag gjorde nästintill noll skrivrelaterat under veckan – ja, om man bortser från att läsa, förstås. Annars plitade jag bara ner några idéer till kommande manus. Okej, det var inte så ”bara”, nu när jag kommer ihåg vad det var… när maken och jag satt på balkongen och tittade på solnedgången efter att barnen somnat en kväll, kom jag på hur nästa manus skulle kunna börja. Inte bara en mening eller en plats eller så, utan ett ganska långt stycke. Mycket roligt när det händer!

(Och idag när jag stod och lagade mat fick jag en idé och skuttade iväg efter anteckningsblocket. ”En ny idé?” frågade mannen. ”Ja, jag kom på vad en bikaraktär i nästa manus ska ha på sig under en personalfest.” ”Eh, ok.”)

Nu har responsen efter den senaste bearbetningen kommit, och jag är mer taggad än någonsin på att få detta KLART. Jag vet att jag har pratat om slutspurt ganska länge, men nu börjar jag landa i en helt ny känsla… en känsla av att jag börjar bli riktigt nöjd med manuset. Mitt senaste mål var att få iväg det till förlag i början av augusti (den sjunde?), och det tror och hoppas jag att jag kan hålla. Wiiii!

Hoppas att det flyter på i era skrivarlyor där ute!

Semester!

Manuset är på testläsning och jag är på semester. Har med mig anteckningsbok för att kunna skissa på idéer till manus nr 2, men hjärnan har gått in i nåt slags semester-mode och har än så länge inte tänkt ut mycket mer än vad vi ska äta till middag eller om vi ska gå till stranden före eller efter lillemans tupplur. Jag tänker att det ändå är bra för skrivandet, det här. Ladda batterierna och bara njuta av skönheten, smakerna, dofterna, värmen och gemenskapen. 

Resa, redigera, resa

 

hjälmaren2017

Vi har varit hos mina släktingar i Södermanland i några dagar. Back to my roots, så att säga. Lugnt och skönt och harmoniskt och vilsamt på alla sätt och vis! Igår kväll kom vi hem, och idag har vi packat upp och kört ungefär fyrtio tvättar, eftersom vi på lördag åker till Sicilien. Alla i familjen är MYCKET peppade inför detta. Barnen har inte varit utomlands särskilt mycket – och inte vi heller de senaste åren.

Jag har således två dagar (om jag, ganska generöst, räknar det som är kvar av den här kvällen för en dag) att redigera färdigt för den här gången. Då kan manuset åka på testläsning medan jag är på semester, det vore ju ett klockrent upplägg. Ska bara fylla på lite mer te i skrivarkoppen, så tar jag tag i kapitel 42 sedan!

Utflykt, regn och en ny prolog

Idag tog vi bilen till södra sidan av stan, och sedan färja (till barnens förtjusning) till Ekerö. Planen var en picknick vid Drottningholms slott, men eftersom åskan och regnet hann ikapp oss lagom till dess, blev det istället en frukt i bilen, en visit på loppis i Sundbyberg, middag på vår närmsta thairestaurang och slutligen picknick på vardagsrumsgolvet. Inte fel det heller!

Eftersom jag är på upploppet med högsta växeln i måste det gå undan nu, så mycket längre inlägg blir det inte idag. Igår kväll skrev jag om prologen helt, idag ska jag justera vissa saker i kapitel ett. Därefter tror jag att jag kan gasa på lite, eftersom det mest rör sig om småsaker i de andra kapitlen i början.

Hej hå, nu kör vi!