När optimisten går igång

Nu har jag bara epilogen kvar! Plus prologen, om jag nu ska testa den idé jag fick (vilket jag ska). Sedan ska några punkter på redigeringslistan bockas av – det där punkterna som redan nu är så tydliga att jag vill få undan dem innan jag låter manuset vila.

I och med att jag snart har ett färdigt råmanus (om än ett väldigt ofärdigt färdigt sådant) tänker jag att skrivrutinerna kommer att kunna förändras lite. Till exempel inbillar jag mig att jag kommer att orka redigera på kvällarna, då jag oftast har varit för trött för att skriva. Det här kan mycket väl visa sig vara just inbillning, men vi får väl se. Hur som helst tycker jag att det är en skillnad mellan att skriva nytt och att redigera, även om redigeringen inte för den sakens skull behöver vara lättare. Det tar bara inte samma sorts energi som att gå från blank sida till text, tycker jag.

Efter årsskiftet går mannen på föräldraledighet och jag börjar jobba igen. Det ska bli jättekul, men kommer förstås också påverka hur mycket jag orkar hålla på med manuset.

Dessutom ska jag försöka ta tag i träningen. Den har fått stå åt sidan ett tag nu, men det känns inte som en bra strategi i längden. Alltså: Snart väntar en tid då jag ska jobba heltid, träna några gånger i veckan, mysa med barnen så mycket jag hinner efter jobbet, och, när de har somnat, sätta mig och redigera chicklit-karamell. Hmm, återstår att se hur det faller ut, med tanke på att jag i själ och hjärta är något av en soffpotatis som gillar att ta det lugnt när tillfälle ges.

Men nu, epilog! Ur ett nytt berättarperspektiv, det ska bli kul att testa och se hur det blir.